Popcornfrisyr...

Sedan några dagar tillbaka är vi ute vid kusten i en stad som heter Cartagena. Här är det mycket lugnare och tryggare än i Bogotá och dessutom otroligt mycket finare än huvudstaden. Igårkväll var vi inne i Gamla Stan och slog av hur vacker stadens bebyggelse var i kombinationen med ringmuren som ligger runtomkring. Muren var såpass bred att man kunde gå uppe på den och titta ut över havet på ena sidan, och staden på den andra!

Det har blivit mycket badande och solande under de här dagarna. Mapi iprincip vägrar att gå upp ur barnpoolen, så roligt tycker hon det är att bada :) Jag ägnar dagarna åt att sova på en solstol en bit bort och vaknar lite då och då för att ta mig ett dop i den stora bassängen. Vi har även träffat några vänner till Inger som har rötter i Colombia och bor på samma hotell som oss. De är här med sina barn som är i Mapis ålder, vilket vi är tacksamma för då har hon någon att leka med i poolen när inte vi orkar längre :)

Kvällarna har Mapi och jag avslutat med att titta på Mojje på Ingers dator. Mapi har en film som handlar om när Mojje åker till Karibien, ganska passande för oss. Då och då sjunger han någon av sina låtar och den som vi har lyssnat mest på heter Popcornfrisyr. Mojje sjunger att hans krulliga blonda hår är en popcornfrisyr, han är dock inte den enda som har det just nu. Efter allt bad är inte jag så himla mycket snyggare i håret jag heller...

Ingen kan predika som Carl Sjögren kan!

Efter två dygns resande har vi haft vårt första riktiga dag i Colombia. Vi bor på ett hotell som heter Halifax, vilket är ett hotell som drivs för familjer som adopterar. När vi åt kvällsmat igår kväll satt det två andra familjer vid oss. Samtliga från Sverige, med barn adopterade från Colombia på återbesök. Hotellet drivs av ett colombianskt par som, tro det eller ej, har varit i Ulricehamn!

Idag gjorde vi en dagsutflykt till en av Bogotás mest kända kyrkor, Monserrate. Vad som är speciellt med den här kyrkan är att den är belägen på ett högt berg. Alltså fick vi först ta taxi upp till foten av berget för att sedan antingen åka linbanan eller ett minitåg upp till toppen. Man kan även gå uppför berget och det är väldigt vanligt att colombianerna själva gör som en sorts pilgrimsvandring för att rena sina synder... Vi kände oss dock fria från synder och valde därför att ta minitåget, vilket tog ca 5 min till toppen.

Att välja just en söndag tidigt på året för att åka till kyrkan var kanske inte det smartaste valet. Det var fullkomligt smockat med folk precis överallt! Inne i kyrkan var det dessutom högmässa med nattvard när vi var där, man kan bara föreställa sig hur mycket folk det var! Högtidligt var det men jag måste säga att jag föredrar Carl Sjögrens gudtjänster :) På vägen ned noterade jag, eftersom turister inte är speciellt vanligt i Colombia, att jag drog till mig en hel del nyfikna blickar. Mitt blonda hår, västerländska utseende och det faktum att jag inte pratar spanska fick många att peka och titta någon gång extra på mig!