Hur förbereder man sig

för det oundvikliga?

En kebabrulle innehåller mellan 1000-1500 kalorier

Jag tyckte lite synd om mig själv ikväll. Uppgiften till på fredag verkar mycket krångligare än vad jag hade trott. Jag har ont i axlarna och nacken efter att ha suttit på föreläsningar och framför datorn för mycket. Jag har inte sovit så bra i natt.

Okej, egentligen är jag bara gnällig men jag kände verkligen att jag behövde unna mig någonting ikväll. Jag bor ju dessutom bara två minuters cykelväg från pizzerian, förutsett att man cyklar rätt då! Jag cyklade dit och köpte en kebabrulle och sedan när jag kom hem började jag fundera... Hur många kalorier kan det vara i sådan här egentligen? Så jag frågade Mr. Google och det visade sig vara häpnadsväckande 1000-1500 kalorier! Det är halva dagsintaget för en kvinna...

För två veckor sedan bestämde jag mig för att jag skulle lägga av med sådana onyttigheter. Min prioritet nummer är ett är att sluta med socker. Det har gått ganska bra, förutom lite sötad yoghurt och hemmagjord äppelkompott med lite socker i, har jag hållit mitt löfte. Men det är det förbannade fettet som ställer till det hela tiden, på många sätt... En kebabpizza och en kebabrulle på två veckor är inte okej!

Ofta när jag säger att jag inte ska äta onyttiga saker brukar jag få höra att det låter dumt för att jag inte är så tjock. Och, nej, jag håller med, jag är inte så tjock men jag är liksom lite puffig... Det är som att jag har små prydnadskuddar instoppade under kläderna lite här och var och de skulle jag gärna vilja plocka ut på något sätt. Så nu är det skärpning som gäller för om lite mer än en månad fyller jag år och då vill gärna komma i "den lilla svarta" och dessutom se awesome ut i den, utan prydnadskuddar. För helt ärligt, man kan tro att de fyller någon form av funktion men alla som har suttit i sofforna hemma hos familjen Tholin kan skriva under på att de egentligen bara är i vägen!

I ain't no Peter Parker

Då var på man plats, sedan två veckor tillbaka nu faktiskt. För några månader sedan kändes tanken på att flytta till Växjö och börja läsa på universitetet väldigt främmande. Efter min senaste upplevelse inom universitetsvärlden var jag inte säker på att jag någonsin skulle vilja sätta min fot på en sådan institution igen. Nu sitter jag i alla fall här. Ett ex antal mil hemifrån (Ulricehamn är fortfarande hemma på något vis), med hjärna som känns som ett löskokt ägg efter en vecka på Linnéuniversitetet och i källare full av spindlar.

Att vara långt hemifrån och inte förstå hälften av allt som sägs på föreläsningarna eller om man överhuvudtaget kommit till rätt sal kan jag leva med. Vad som däremot är ett stort orosmoment för mig är spindlarna! Jag har en obefogad rädsla för spindlar sedan jag var liten och det kommer jag inte ifrån. På två dagar har jag hittat tre spindlar och en daggmask i korridoren som går utanför mitt rum till köket. Två av tre har varit groteskt stora och haft fyra ben för många för min smak. Än så länge har de fallit offer för dammsugaren men jag vet inte hur jag ska hantera de om inte dammsugaren är i närheten! Måste köpa någonting som dödar de en gång för alla!

Nu är det nog dags att lämna spindlarna för en stund, de hittar säkert mig ändå. Det gör de alltid.
Idag är det lördag och det innebär att jag ska göra massa tråkigt hushållsarbete. Jag har knappt någon mat kvar så det blir handling i eftermiddag och sedan storkok. Igår löste jag kvällsmaten genom att köpa pizza. En, i grunden, mycket lyckad idé som slutade i katastrof. Pizzerian ligger ungefär 2 minuters cykelavstånd från där jag bor. Jag trodde att jag hade koll på hur man skulle ta sig dit, det visade det sig att jag inte hade.
Efter att jag hade cyklat förbi det huset som jag trodde var pizzerian och sedan virrat runt en stund i ett bostadsområde lyckades jag tillslut hamna mitt ute i skogen.

Efter att ha vänt i skogen och kommit tillbaka till samma bostadsområde igen började jag känna mig aningen uppgiven. Tillslut hittade jag tillbaka till det huset som jag först trodde var pizzerian och tänkte utgå från det för att komma på rätt väg igen. Då insåg jag, till min stora glädje eller sorg (kan inte bestämma mig för vilket), att det var rätt hus men att ingång låg på andra sidan...

Jag fick i alla fall min pizza och det gick mycket snabbare att komma hem än vad det hade gjort att ta sig dit. Hungrig, som jag var, tänkte jag sätta mig och äta direkt ur kartongen på mitt rum men när jag tog upp kartongen ur ryggsäcken såg jag att det hade läckt ut kebabsås i hela väskan. Jag tror att jag lyckades få bort allt ur själva väskan men det har blivit en stor gulaktig fläck på min vita filt och en del av skrivbordet har fått en lätt flottig beläggning.

Sedan åt jag i alla fall min pizza tills jag blev så mätt att jag var nära på att spy (kände mig tvungen att äta upp den efter allt jobb det var att få tag i den). Fick tillslut ge mig och slänga en bit. Resten av kvällen mådde jag illa av de äckliga sura uppstötningar den gav mig. Så ikväll lagar jag maten själv, det känns tryggast så!