Wicked weekend!

Idag är det söndag och det innebär, som alla religiöst utbildade människor vet, vilodag. Trots att jag inte är den mest bokstavstroende personen i världen uppskattar jag söndagar som vilodagar.
  Efter helgens nöjen och festligheter är det alltid skönt att få ägna en hel dag och åt att strecktitta på Vem vet mest, hetsäta gårdagens överblivna lösgodis med bortförklaringen att "det är bättre att jag äter upp allt idag så jag inte blir frestad under veckan" och med glädje se tillbaka på en lyckad helg.
  I demonstration mot grannen ovanför tänker jag också ägna förmiddagen åt att dammsuga och borra i taket för att tydligt markera att jag inte uppskattar att hen spelar hög musik och hoppdansar så att varenda bärande vägg i byggnaden börjar skälva, klockan fyra morgonen när jag försöker sova. Let's see how they like them apples!
  Men för en gångs skull ska jag försöka svälja min bitterhet och uppmärksamma de vackra sakerna i livet. Inledningsvis var fredagen en bra dag som, trots redovisning klockan 8 på morgonen, mynnade ut i en trevlig kväll med endast några få minnesluckor.
  Vi inledde kvällen hos Linn med fördrinkar, tilltugg och Carlene Carter i högtalarna. När vi sedan kom in i den rätta dansstämningen var det dags att bege sig till Jessica och resten av klassen.
  Väl hemma hos Jessica stannade vi i några timmar för att klappa hunden, dricka rödvin ur martiniglas och fuldansa till Håkan Hellström. Vilket jag ansåg högst nödvändigt och kan nu lägga till ytterligare några timmars träning på mitt förberedelseschema inför sommarens stora event.
  Medan kvällen ännu var ung, och de flesta i sällskapet fortfarande stod på benen, var det läge att fortsätta vårt segertåg mot Grace för att beblanda oss med resten av Växjös befolkning.
  Trots att det var fredagkväll och fyra dagar kvar till löning hade många slitit sig från den olidliga spänningen i Let's Dance och istället gett sig ut för att göra sin egen dansning. Det blev några timmar med twerk, macarena och gangnam style innan det var dags att åka hem och sova bort ruset.
  Lördag morgon vaknade jag tidigt, eftersom jag förmodligen blev tappad vid födelsen vilket orsakade min hjärna flera komplikationer, trots att jag bara sovit några få timmar. När jag hade duschat, ätit frukost och gjort mig snygg, med glasögonen på, var det dags att ta sin utbildning på allvar och bege sig in till Resecentrum för några timmars barnvaktande.
  Väl där plockade jag upp lillkusinen, som hade packat leksaker för en vecka, och tog med henne till Coretto för lunch och trevligt kallprat, kusiner emellan.
  Eftersom jag fortfarande inte är klar med min utbildning begick några små fel, som jag nu i efterhand ska reflektera kring och sedan dokumentera. Bland annat tog jag med min stackars hungriga kusin till ett ställe som inte serverade den typen av hamburgare hon gillar och lät henne därför äta pommes frites med 5 deciliter salt på i hopp om att hon i alla fall inte skulle gå därifrån hungrig.
  Innan vi tog bussen hem till mig köpte vi chips på Pressbyrån och diskuterade vad vi skulle leka först när vi kom hem.
  Resten av dagen ägnades sedan åt att ligga på mage i lägenheten och spela puttekula, rita Barna Hedenhös och, till kusinens stora förtjusning, koppla ihop datorn med tv:n för att titta på youtubeklipp av One Direction och alla Melodifestivalslåtar i storbild.
  Vid klockan fyra på eftermiddagen kunde jag överlämna en trött, med förhoppningsvis nöjd, kusin till min moster och sedan rasa ihop på soffan i vetskapen att jag klarar av att vara en god pedagog trots fyra timmars sömn föregående natt och rester av alkohol pumpades genom mina vener. Någonting som bådar gott inför min framtida yrkeskarriär!

Don't cry for me Argentina...

...the truth is I never left you!
Nej, det är sant! Jag har aldrig slutat tänka på er trots att jag inte har bloggat på ett tag.
  Den senaste tiden har varit, som de säger i det amerikanska landet, crazy busy! Jag har kört i ett rasande tempo sedan jul med besök på olika ställen i landet, plugg, träning och lite annat smått och gott.
  Som alltid när det börjar närma sig vår blir livet mer hektiskt och det är mycket man ska hinna med. Bland annat har jag hunnit två födelsedagsfirande under en helg! Stort grattis och minivåg för Stina, 18 år den 21 februari, och Rina, 23 år den 1 mars.
  Under mars har jag även hunnit med ett besök hos släktingarna i Karlskrona och ett hos jättebästisen i Lund. Båda var mycket trevliga även om Lund bjöd på betydligt behagligare väder än Karlskronas stormbyar.
  Till helgen är det dags för den andra klassfesten på bara några veckor, vilket jag hoppas blir roligt! Det är alltid spännande att träffa sina klasskamrater utanför skolan och ha djupa samtal och utbildningen, livet om mineralfoundation från Make Up Store, ett av mina favoritämnen...! Framför allt med lite värmande rödvin i kroppen.

I feel pretty and witty and GAY!

  I övrigt är jag väldigt upprörd över årets upplaga av Melodifestivalen! Sämsta året någonsin! Snälla Sverige, Sanna Nielsen kanske har en fin röst men den som inte somnade till den låten går antingen på uppiggande medel eller hade precis vaknat från en hundra år lång sömn.
  Dessutom borde någon låsa in Anton Ewald tills han kan sjunga en låt som inte får världen att vilja stoppa bomullstussar i öronen. Under tiden kan han kolla upp den underlivsklåda som verkade besvära honom på scen!
  Christer Björkman får faktiskt ta sig i kragen och styra upp det här nu! Nästa år vill vi bara se ETT program, utan dagispop och en garanterad vinst för State of Drama så hembygden får något att vara stolt över!
  Kom igen, Christer, vi är från Boråstrakten allihop, nu ser vi till att rigga den här tävlingen i fördel för Sjuhäradsbyggden!
  Pinsammaste inslaget under hela finalen var dock att Rysslands jury inte gav några poäng till Alacazar! Keep your homofobia away from us! Personligen älskar jag Andreas Lundstedt, han har en härlig utstrålning som smittar av sig. He makes us all gay!