Visit från västkusten, a.k.a bästkusten!

Den här helgen har jag haft besök från storasyster som orkade släpa sig hela vägen från Halmstad till ett soligt och vackert Växjö.
  Redan fredag förmiddag stod jag redo, med flaggor och banderoller och inövade välkomstsånger, på stationen för att möta mitt långväga besök.
 När Anna landat i Växjö började vi med att gå en kort runda på stan i det vackra vädret. Vi gick genom Växjös alla skobutiker för att hitta ett par pumps som passade damen men helt utan lyckat resultat. Efter en stund bestämde vi oss därför för att gå och äta lunch istället.
  Eftersom inte mamma var med, och det fortfarande var lite kallt i vinden, bestämde vi oss för att sitta inne och äta. På Condeco fanns någorlunda gott om plats, även om varenda en av Växjös spädbarn verkade känna en starkt längtan efter ekologisk och vegetarisk mat just den dagen, och vi kunde i lugn och ro inta var lunch som följdes av kaffe och kaka.

En av mina favoritscener ut The Grand Budapest Hotel!

  Vi ägnade sedan eftermiddagen åt att gå en promenad runt Trummensjön, äta glass i solen och handla till kvällens festmåltid, bestående av tapas, på Willys.
  Redan nästa dag vaknade vi i gryningen för att på allvar ta uti med de förbannade pumpsen som Anna inte kunde släppa... Första stoppet blev dock på Team Sportia i Samarkand där jag såg till att utnyttja alla rabatter som fanns för att tillslut få ett par löparskor för 200 kronor!
  Anna hittade en fin och multifunktionell jacka på rea som verkade förgylla hela hennes dag och vi kände oss ganska snart nöjda med Samarkand.
  Istället fortsatte vi äventyret inne i stan där vi bland annat hittade skor till Anna, thank you, lord! Även om det inte var exakt sådana hon hade tänkt sig verkade hon belåten.
  Efter tips från hemliga källor gick vi och åt lunch på den bästa indiska restaurangen i staden. Någonting som, i alla fall jag, uppskattade starkt.
  När varenda por i kroppen var tömd på vätska av den heta indiska maten begav vi oss tillbaka hem för några timmars chillande, duschande och tittande på The Big Bang Theory innan bion inne i staden.
  The Grand Budapest Hotel var en av de roligaste filmerna jag sett på länge och jag skulle rekommendera alla att gå och se den!
  Vi avslutade kvällen med ett glas kräkluktande vin på Lagerlunden, intresserat studerande av killarna vid grannbordet som hade ordentliga problem med lampan ovanför deras bord. Det starka ljuset verkade störa deras aura och de var därför tvungna att säga till personalen ungefär 15 gånger på en timme.
  Söndagen blev en lugn dag utan några stora händelser. Jag vinkade adjö till Anna med min vita näsduk och en tår i ögonvrån på resecentrum innan jag begav mig hemåt för att premiärpromenera i min nya skor!

Grön, grön, grön är färgen på vår jord!

På senare tid har jag börjat fundera lite mer kring vad jag, som liten, ensam och ynklig människa, kan göra för miljön här i världen.

  Även om jag alltid varit medveten om hur viktigt det är att ta hand om planeten tror jag inte att jag börjat förstå riktigt hur jag ska göra det förrän jag blev vuxen.

Mulle kan det här med miljön!

  I torsdags begav sig Linn och jag till föreläsning kring miljömedvetenhet på Kafé de Luxe. Någonting som från början var tanken skulle bli en konsumtionskväll på Gina Tricots rea mynnade istället ut i sparande och medvetet tänkande.

  Trots att vi kombinerade besöket med några öl kände vi oss mycket duktigare än tidigare när vi gick därifrån.

  Under cirka en timme turades två professorer, en nederländsk och en svensk, om att föreläsa om vad vi ska göra för att rädda moder jord. Det mesta av det de sade var sedan länge känt för gemene man och därför blev det mest minnesvärda under kvällen den svenska professorns mikrofonteknik blandat med hans engelska uttal.

  Att prata i mikrofon är svårt, det vet alla som någon gång har provat det, men det blir definitivt inte lättare om man gör på ett sätt som om man inte ens hade en mikrofon!

  Vid flera tillfällen började publiken krypa närmare för att höra vad den öländske mannen sade då han hade lagt händerna ledigt i knät och mikrofonen med dem. Efter flera påminnelser hade han dock fortfarande inte förstått att mikrofoner inte fångar upp ljud speciellt bra från en meters håll och fortsatte att envisas med att lägga händerna på helt andra ställen än där hans tal blev hörbart för publiken.

  Någon enstaka gång förvånade han oss dock genom att, exempelvis, klia sig på näsan under tiden han pratade. Vilket gjorde att det knappt hörbara ljudet för en liten stund exploderade och alla i publiken hoppade högt på sina stolar.

  Förutom brist på mikrofonteknik var det en trevlig och tänkvärd kväll som råkade sluta i ett kort besök på Gina Tricots rea men framför allt med mycket kunskap om hur vi ska rädda miljön.

  För att dra mitt strå till stacken har jag idag varit och köpt en cykel. Ett mycket bra köp som kommer spara både pengar, koldioxidutsläpp och tid att vänta på bussar. Så nu kan jag cykla till systemet varje dag utan att få dåligt samvete! Med lite motion på köpet också!