Åldersnojja?

Den här veckan har varit väldigt speciell för mig, trots att det bara har gått tre dagar än! Jag har under de här tre dagarna hunnit börja på två nya jobb och skicka in min ansökan till högskolan. Med andra ord känns det som om det här har varit en förberedelsevecka inför framtiden.

Mitt stora nya jobb är på Solrosen, där jag egentligen skulle sommarjobba bara men eftersom de har dåligt med personal just nu fick jag börja redan idag. Fick reda på det igår, för övrigt! Jag har en gång tidigare i mitt liv jobbat på ett äldreboende, då var jag 16 år och var feriearbetare. Efter det lovade jag mig själv att aldrig någonsin sätta min fot på ett äldreboende igen! Därför var det ganska tungt att gå dit idag.

Min första tanke var att jag hade haft helt rätt när jag var 16! Under dagens gång blev det lite bättre men jag kan fortfarande inte riktigt släppa känslan av hur felplacerad jag känner mig på ett sådant ställe. Kände mig mest dum och i vägen där, både för de boende och för de som jobbar!

Den andra stora tanken som slog mig under dagen var att jag aldrig tidigare insett hur rädd jag är för att bli äldre! Bara tanken på att inte kunna klara någonting själv, inte kunna röra mig ordentligt eller bli så förvirrad att jag blir helt personlighetsförändrad får det att klumpa sig i halsen på mig. Sen, sorgligt nog, kommer det också över mig hur jobbigt det känns att behöva få rynkor eller slapp hud. Känns som min fåfänga är lite väl stark, kanske:) Imorgon måste jag därför skaffa mig ett gymkort, som en investering för framtiden! Och börja peela ansiktet oftare!