I choose to be happy...

Världen är full av klyschor, just nu lever jag mitt i dem. Det är bara några dagar kvar till jul och jag har aldrig känt mig så sliten förut.
  Det sägs att universitetsvärlden är en bubbla. Just nu känns det mer som att den är ett rent helvete. Jag har ägnat ett halvår åt att få min självbild och självkänsla förstörd. Allt jag trodde att jag kunde har förändrats och allt jag trodde att jag var bra på har jag blivit dålig på.
  Ibland känns det väldigt hopplöst att lämna in uppgift efter uppgift för att bara få ett underkänt betyg och göra om allt igen. Jag känner mig värdelös och otillräcklig.
  Jag förstår mig inte på människor som jobbar på universitet. De gör allt för att knäcka oss sedan säger de bara att det kommer gå bättre nästa gång. Jag har försökt hålla humöret uppe och inte dras ned för mycket av det som sker men vissa dagar är det för svårt för att orka kämpa emot. Jag gör vad jag kan för att vara glad och lycklig men det finns alltid någon underkänd uppgift där för att ta mig tillbaka till verkligheten.

Samtidigt som det här har varit en av de jobbigaste höstarna i mitt liv har det också varit en av de bästa. Jag har totalt förälskat mig i Växjö och kommer inte flytta härifrån i första taget.
  Några av de vänner jag har fått under den här hösten har kommit att bli bland de mest speciella i mitt liv och kommer förhoppningsvis att finnas med mig länge till.
  Det är nog därför som jag känner en sådan ångest över att åka tillbaka till Ulricehamn imorgon. Det känns som att jag inte har någonting kvar där att hämta. Jag har gått vidare från allt den staden har att erbjuda och är nu på väg mot någonting större och förhoppningsvis mycket bättre.
  Jag ska dock inte förneka att ser väldigt mycket fram emot att få fira jul och träffa hela familjen igen. Jag ska försöka njuta av några dagars ledighet i Ulricehamn innan det bär av mot Växjö igen för vad jag tror kommer bli det bästa nyår någonsin!

En busschaufför, det är en man med glatt humör...

...BULLSHIT!!!
Jag vet inte vem som kom den fåniga sången men en sak vet jag och det är att den är en enda stor lögn! Det finns få yrkesgrupper i världen som besitter så dåligt temprament och är så ointresserade av service som busschaufförer.
  Idag skulle jag åka till min förskolan som jag gör fältstudier och ska ha VFU på efter jul. Eftersom jag tyckte att det kändes väldigt pinsamt att missa bussen en andra gång valde jag att bege mig i god tid till Resecentrum.
  Väl framme stod jag där och frös arslet av mig, tappade känseln i hela kroppen och kände hur blodet frös till is och slutade cirkulera runt i kroppen under cirka 20 minuter. Med andra ord var jag väldigt illa däran, nästan döende, när bussen äntligen körde ifrån sin "viloplats" några meter bort för att låta folk gå ombord.
  Eftersom vi lever på 2000-talet var jag övertygad om att alla bussar i Sverige tog betalkort numera men så var icke fallet. Den tjurige busschauffören vägrade ta emot mitt VISA-kort och sa åt mig att springa in till resecentrums kontor för att köpa en biljett. När jag hade överförtydligat för busschauffören att jag var TVUNGEN att åka med den bussen sprang jag som en skållad råtta in till kontoret.
  Där inne höll jag först på att få ett utbrott på den långsammaste människan i världen som stod framför mig och skulle köpa biljett. När hon äntligen hade tagit tummen ur röven och köpt sin biljett var det min tur. Då visade det sig att maskinen inte kunde hitta Ingelstad som resemål...
  Några svordomar senare gav jag upp och gick till Länstrafiken Kronobergs kunddisk. Efter en stunds otåligt väntande uppenbarade sig en mycket obesvärad kvinna som tog den tid hon tyckte att hon behövde för att lösa ut min biljett.
  När jag sedan sprang ut från Resecentrum såg jag bussen köra iväg och vinkade som galning för att den skulle stanna. Som tur var gjorde faktiskt solstrålen till busschaufför det och jag klev på samtidigt som jag gav idioten en mycket irriterad blick och fick en lika irriterad tillbaka.
  Så för att sammanfatta det hela; svensk kollektivtrafik suger!!
P.S På tal om bussar gjorde jag två mycket pinsamma saker på lokalbussen idag. Det första var att halka när jag klivit in i bussen, som tur var ramlade jag inte. Det andra var att jag råkade trycka på stopp-knappen när jag skulle sätta mig på min plats. När busschauffören sedan stannade på nästa hållplats och öppnade dörrarna satt jag där och såg helt oförstående ut över varför ingen gick av om den nu hade tryckt på stopp-knappen...