Världen är full av klyschor, just nu lever jag mitt i dem. Det är bara några dagar kvar till jul och jag har aldrig känt mig så sliten förut.
Det sägs att universitetsvärlden är en bubbla. Just nu känns det mer som att den är ett rent helvete. Jag har ägnat ett halvår åt att få min självbild och självkänsla förstörd. Allt jag trodde att jag kunde har förändrats och allt jag trodde att jag var bra på har jag blivit dålig på.
Ibland känns det väldigt hopplöst att lämna in uppgift efter uppgift för att bara få ett underkänt betyg och göra om allt igen. Jag känner mig värdelös och otillräcklig.
Jag förstår mig inte på människor som jobbar på universitet. De gör allt för att knäcka oss sedan säger de bara att det kommer gå bättre nästa gång. Jag har försökt hålla humöret uppe och inte dras ned för mycket av det som sker men vissa dagar är det för svårt för att orka kämpa emot. Jag gör vad jag kan för att vara glad och lycklig men det finns alltid någon underkänd uppgift där för att ta mig tillbaka till verkligheten.
Samtidigt som det här har varit en av de jobbigaste höstarna i mitt liv har det också varit en av de bästa. Jag har totalt förälskat mig i Växjö och kommer inte flytta härifrån i första taget.
Några av de vänner jag har fått under den här hösten har kommit att bli bland de mest speciella i mitt liv och kommer förhoppningsvis att finnas med mig länge till.
Det är nog därför som jag känner en sådan ångest över att åka tillbaka till Ulricehamn imorgon. Det känns som att jag inte har någonting kvar där att hämta. Jag har gått vidare från allt den staden har att erbjuda och är nu på väg mot någonting större och förhoppningsvis mycket bättre.
Jag ska dock inte förneka att ser väldigt mycket fram emot att få fira jul och träffa hela familjen igen. Jag ska försöka njuta av några dagars ledighet i Ulricehamn innan det bär av mot Växjö igen för vad jag tror kommer bli det bästa nyår någonsin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar