Vi är många som har varit med om det. Människor som visar sig vara någonting helt annat än vad de utger sig för. Den värsta sorten är de som inte ens inser vad de egentligen är. De som tror att de aldrig kan göra någonting fel. De som tror att allt som går åt helvete i deras liv alltid beror på någon annan och därför är det alltid någon annans skyldighet att städa upp den röra de har skapat.
Det har hänt mig lite för många gånger nu. De här människorna, som jag av någon anledning är dum nog att låta ta över mitt liv. Eftersom det enda de kan är att marknadsföra sig själv så lyssnar man. Lyssnar och lider med de när de vräker ur sig historia efter historia om varför de har det så jobbigt och alla måste tycka synd om dem. Tyvärr går man på alltihop!
Tyvärr låter man de göra alla de här misstagen och tyvärr sitter man där dag och ut och dag in och tröstar och tycker synd om dem. Tyvärr låter man de snacka skit om ens familj, ens vänner, ens hemstad, ens framtida jobb, allt man är och allt man vill vara.
Sedan när man tror att man faktiskt kan kalla den här personen sin vän. När man ägnat en stor del av sin vakna tid åt den här personen och gjort allt man kan för stötta den, så vänder den personen en ryggen. Plötsligt när man tänker "nu är det väl min tur att få hjälp" då inser man vilka svin de här personerna egentligen är. Det är då, när de inte längre bara kan tänka på sig själva utan faktiskt måste ställa upp för någon annan som de totalt skiter i allting.
När man sitter nedstämd och hjälplös och önskar att få någonting tillbaka som de här personerna bestämmer sig för att inte ens försöka hjälpa en utan istället väljer att skryta om sitt eget "perfekta" liv för att sänka en ännu mer. För att inte deras osäkerhet ska skina igenom så måste tydligen de här människorna ständigt ha någon att trösta dem för att sedan bara trampa på dem.
Jag var beredd att göra vad som helst för den här personen. Jag var beredd att stötta och lyssna om jag bara fick någonting tillbaka. Men om man inte ens kan inse att man har sårat en annan människa på det här sättet är man inte heller värd att ha någon som bryr sig om en. Inte heller är man värd en enda tår när den andra personen äntligen säger ifrån och gör sig fri.
Aldrig mer tänker jag släppa in en sådan här person i mitt liv. Aldrig mer ska jag slösa tid på sådana här människor igen. Jag ångrar hela den här tiden och nu kan jag bara glädja mig åt att det är över. Som en demon som jag släpat runt alldeles för länge och nu drivit ut. Livet kan bli bra igen! Min största tröst och hämnd är Maskinens ord ur låten Krossa alla fönster.
Finns ingen väg tillbaks för den som är loser!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar