I'm gonna live my life, no matter what we party tonight

De senaste tre helgerna har till största del handlat om festande och firande av olika slag. Jag skulle kunna sammanfatta de här tre helgerna med att säga att rödvinet har flödat, vänner har spytt på olika ställen runtom Campus i Växjö och frågan "vad säger räven?" har ställts fler gånger än vad någon mänsklig hjärna klarar av innan den drivs till totalt sammanbrott och en garanterad plats på sluten psykiatrisk avdelning.
  Första helgen gick mitt housebirthparty av stapeln. För alla som inte är bekanta med termen så är ett housebirthparty en sammanslagning av ett housewarming party och ett birthday party. Kvällen var mycket lyckad då maten blev god, gästerna fulla och glada och mitt enorma gosedjur Tiger så överöst med kärlek att han nästintill har utvecklat vingar och skjuter kärlekspilar omkring sig.
  Att kvällen sedan slutade med lite bråk i kön in till Sivans, en och annan grov förolämpning och en okänd människa vars huvud nu har ett pris på sig är bara små detaljer som vi nästan kan se förbi helt och hållet.
  Nästa helg blev det ett lite lugnare firande hemma med familjen. Vi tillbringade en trevlig kväll på restaurang Babbel i Borås och åt goda tapas. Mamma verkade dock lida av stort uppmärksamhetsbehov den kvällen och såg därför hela tiden till att alla skulle höra att hon var där genom att dunka glas och flaskor i bordet bara för att lika fort påstå "det var inte mening, jag missbedömde hur nära bordet var!" Yeah, right...
  Även Anna blev lite upprörd och hällde ut ett glas vin över pappa men övrigt lämnade vi restaurangen i ett så helt och rent skick vi förmådde. Babbel kommer förmodligen att behöva stänga ett halvår eller så framöver för att hinna reparera sprickorna i bordet efter mammas bankande med flaskor och laga fuktskadorna Anna skapade när hon slängde rödvin över hela rummet...
  Sist men inte minst kommer vi fram till Linneas inflyttningsfest. Det var mycket trevligt att få komma hem och se Linneas fina lägenhet och slippa stå för värdskapet själv eftersom man då kunde go bananas utan behöva ta ansvaret för att städa upp efteråt. Vi åt, vi drack, vi sjöng och hade allmänt trevligt ända tills vi skulle gå ut och alkoholnovisarna ramlade ihop som en italiensk fotbollsspelare som blivit nuddad av en motspelare och brutit en nagel i fallet.
  En efter en spydde de ned Campus eller blev "hårhållare" åt varandra och tillslut var det bara jag och Camilla kvar som begav oss in mot staden för att inta Grace. Vi gjorde det med stil och hade en rolig kväll där vi såg till att kompensationsdricka för de 7 personer vi tappat på vägen.
  Nu tar vi alla nya tag och förbereder oss inför nästa veckas Halloween och veckan efter det blir det en kort sväng till Borås för återträff med Ranny och Jelin!

I don't know about you but I'm feeling 22

Vid den här tiden igår för 22 år sedan hade en sur liten flicka fötts som väldigt snabbt skulle växa upp till en bitter gammal kärring. Aaaaw, good times...
  Eftersom jag hade min stora baluns i lördags var tanken att själva födelsedagen skulle bli lite mer stillsam. Trots det kunde folk i min omgivning inte få nog av att ställa frågan "VAD SKA DU GÖRA IDAAAAAG?" You fools!
  Jag fick ändå många gratulationer, fler än vad jag hade väntat mig med tanke på hur många dödliga motståndare jag skapat mig under åren... Flera sms, samtal och facebookinlägg (kom ihåg; man har inte fyllt år på riktigt förrän någon skrivit det på facebook!) ramlade in under dagen till min stora förtjusning. Några av de var riktigt fina, andra var högst personliga, exempelvis Karins instagrambild av mig och henne som små med tillhörande text, och Rinas kan nog bara beskrivas som smsiska trakasserier. But I liked it!

Nästa år vill jag ha en sådan här!

  Den absolut konstigaste födelsedagshälsningen under dagen kom dock från lillkusinen som ägnade ungefär 1 minut åt att sjunga "ja, må hon leva" och resten av de 8 minuter som samtalet bestod av åt att fråga om vilka läxor jag har gjort i mitt liv, om jag visste att hon skulle spela handbollsturnering imorgon och vad jag önskade mig av tomten...? Hon avslutade samtalet med att komma till slutsatsen att det hon själv vill ha av tomten i år är mig inslagen i ett rakt paket! Till det har jag bara en kommentar; who the hell wouldn't?! Som blivande pedagog kan jag dock beskriva det som ett givande samtal med en ung själ på väg uppåt i livet och i sin språkutveckling.
  Åverall var det en väldigt bra dag och nu väntar firande med familjen i helgen med dunder och brak och en riktigt delikat födelsedagsmiddag på Babbel i Borås som jag inte tänker betala!