I don't know about you but I'm feeling 22

Vid den här tiden igår för 22 år sedan hade en sur liten flicka fötts som väldigt snabbt skulle växa upp till en bitter gammal kärring. Aaaaw, good times...
  Eftersom jag hade min stora baluns i lördags var tanken att själva födelsedagen skulle bli lite mer stillsam. Trots det kunde folk i min omgivning inte få nog av att ställa frågan "VAD SKA DU GÖRA IDAAAAAG?" You fools!
  Jag fick ändå många gratulationer, fler än vad jag hade väntat mig med tanke på hur många dödliga motståndare jag skapat mig under åren... Flera sms, samtal och facebookinlägg (kom ihåg; man har inte fyllt år på riktigt förrän någon skrivit det på facebook!) ramlade in under dagen till min stora förtjusning. Några av de var riktigt fina, andra var högst personliga, exempelvis Karins instagrambild av mig och henne som små med tillhörande text, och Rinas kan nog bara beskrivas som smsiska trakasserier. But I liked it!

Nästa år vill jag ha en sådan här!

  Den absolut konstigaste födelsedagshälsningen under dagen kom dock från lillkusinen som ägnade ungefär 1 minut åt att sjunga "ja, må hon leva" och resten av de 8 minuter som samtalet bestod av åt att fråga om vilka läxor jag har gjort i mitt liv, om jag visste att hon skulle spela handbollsturnering imorgon och vad jag önskade mig av tomten...? Hon avslutade samtalet med att komma till slutsatsen att det hon själv vill ha av tomten i år är mig inslagen i ett rakt paket! Till det har jag bara en kommentar; who the hell wouldn't?! Som blivande pedagog kan jag dock beskriva det som ett givande samtal med en ung själ på väg uppåt i livet och i sin språkutveckling.
  Åverall var det en väldigt bra dag och nu väntar firande med familjen i helgen med dunder och brak och en riktigt delikat födelsedagsmiddag på Babbel i Borås som jag inte tänker betala!