Småland, jag tyar icke mer!

I juli är det exakt två år sedan jag fick reda på att jag hade kommit in på förskollärarprogrammet i Växjö. Det var då en, nästintill, okänd stad för mig och jag visste väl egentligen inte så mycket mer än att det var hemstaden för några riktigt bra svenska popband, såsom The Ark och Melody Club, och att hela landskapet var befolkat av snåljåpar.

  Efter snart två år här vet jag väldigt mycket mer om Växjö och smålänningar i allmänhet. Därför har jag också samlat på mig många erfarenheter om varför det är en obotligt korkad idé att flytta till Växjö.

  Jag har många bra erfarenheter också, som egentligen överväger de dåliga, men som alla är bekanta med vid det här laget gillar jag att lyfta fram det negativa! Så här kommer en checklista på några saker man kan irritera sig på hos smålänningar!

1. Att smålänningar inte förstår att bokstaven R inte är menat som dekoration i skrift!

En av de första saker jag lade märke till, genom att lyssna på hur smålänningar pratar, är att de inte bara är snåla i handlingar utan att de även ser till att spara in på vokala ljud. I Småland har man nämligen inte ont i armen utan i amen, man stannar inte på macken och köper korv utan kåv och man bor inte i Teleborg utan i Telebåj.

  Jag vet inte exakt hur undervisningen i svenska ser ut i småländska skolor, förskolan borträknad eftersom vi inte bedriver undervisning på samma sätt som skolorna, men jag misstankar starkt att ingen har informerat lärarna om vissa konsonantljud...

2. Hur smålänningar verbalt och skriftligt misshandlar ordet "gött"

Om jag skulle få välja ut svenskans vackraste ord skulle det utan tvekan vara ordet gött. Det är ett fantastiskt mångsidigt ord som kan uttrycka allt en människa känner för just en specifik sak och dessutom är det landskapsord för Västergötland, utsett av mig. Skapat av göteborgarna och, med kärlek, spritt vidare till resten av det sköna landskap där nationen Sverige har sitt ursprung. Det finns ingenting som klingar så vackert i öronen som när en tvättäkta västgöte uttalar ordens ord!

  Sedan finns det raka motsatsen. När en smålänning har snappat upp det flertydiga ordet och finner det högst användbart, för vi har ju redan konstaterat att smålänningar är snåla med allt! Helt plötsligt får ö-ljudet ett svagt u-läte och i vissa extrema fall stavas det till och med som gutt! Men det värsta av allt, de känner ingen som helst skam över att ha, hänsynslöst, stulit våra exklusiva rättigheter till ordet gött!

3. Hur pinsamt dåliga Växjö är i fotboll

Växjö har ett fotbollslag som heter Öster, jag tror det är fotboll som de anser sig själva spela i alla fall. De gick upp i Allsvenskan förra året och åkte ur samma säsong...

  Jag vet inte ens hur jag ska börja. De satsar stora summor pengar på, försök motstå kräkreflexerna, Myresjöhusarena, spelar värdelös fotboll och ser till att åka tillbaka ned i Superettan lika fort igen. 

  Som djupt troende i den elfsborgska bekännelsen kan jag bara beklaga deras misslyckande och föreslå att Växjö gör en kollektiv studieresa till Borås Arena för att se några riktiga fotbollsspelare. I övrigt förväntar jag mig att nästa år få se Öster spela på en grusplan någonstans i Småland mot ett lag som kallar sig The Money Makers IF och består av personalen på Sparbanken.

Trots alla skrattretande handlingar och, framför allt, dialektala ljud smålänningar kan frambringa kommer jag att vara evigt tacksam att jag valde att studera i Växjö. De här fulpratande, ordstjälande och uselt fotbollsspelande människorna har kommit att bli en stor och viktig del av mitt liv, som jag inte skulle byta bort mot någonting i hela världen. Framför allt har jag fått uppleva några fantastiska stunder här och träffat människor jag inte vill leva utan!

  Tack Småland, Växjö och alla smålänningar för att ni tog emot den här bittra och cyniska västgöten och tog så väl hand om mig. Era starka sidor väger alltid upp för de svaga och viktigt att komma ihåg är att det finns de som är mycket värre än vad ni är. Vi har ju inte ens börjat diskutera Blekinge än...!

What it all comes down to is facial hair!

Vänner, medmänniskor, bröder och systrar! Den årliga Eurovision Song Contest, årets musikala höjdpunkt, är nu passerad och jag tror att jag talar för oss alla när jag säger att vi har lämnats med starka avtryck i våra arma hjärtan efter den här häpnadsväckande upplevelsen!

  För mig är det här ett av årets största event. Det innebär återvändo till hemtrakterna och socialt umgänge med gamla, kära vänner.

  Det innebär också en kväll fullmatad med så många bisarra händelser staplade på varandra att 11 000 homosexuella män i ett och samma rum som gråter till smäktande, överpretentiösa powerballader känns som den naturligaste saken i världen.

  Och jag fullkomligt bara älskar det! Det är förmodligen den absolut töntigaste tävlingen som någonsin gjorts känd av mänskligheten, kast-med-liten-dvärg inräknad, men ändå är vi flera som år efter år både gråter och gapskrattar åt vad andra är villiga att göra för tre minuters total uppmärksamhet.

  Innan jag går på att kommentera själva tävlingen vill jag bara skicka ett stort tack till mina vapendragare Rina och Fanny som jag fick äran att uppleva kvällen tillsammans med. Vi hade oerhört trevligt, det bjöds på mycket god mat och vi har alltid väldigt roligt ihop! Tack för det!

  Åter till tävlingen. Många låtar försvinner i mängden när 26 stycken artister ska uppträda efter varandra. Det är då en fördel om man har en mycket kreativ koreograf att tillgå i landet. De kan nämligen göra ett försök att rädda en slätstruken, jag-önskar-att-jag-var-dövlåt, med exempelvis en kvinna som åker rullskridskor bakom sångaren, en man som springer i ett hamsterhjul eller en långsamt vippande gungbräda, lysande neonstavar och sammanflätat hår. Hur mycket de än anstränger sig blir sådana här försök aldrig särskilt bra men det är otroligt roligt att skratta åt deras enorma ambitioner och vilja att utstå förnedring!

  Sedan finns det de som gör det på ett roligt sätt. De som skriver en halvcool hiphop låt och avslutar numret med att, helt oväntat, hoppa studsmatta. Eller skicka tre hyperaktiva fransmän till Köpenhamn för att sjunga om sin enorma längtan efter att ha en mustasch. Självklart finns också den kategorin som skriver bra låtar och ställer sig på scenen och sjunger den utan några specialeffekter. Det tråkiga med de här låtarna, alltså de man tycker är bra men inte bäst, är att de alltid slutar på dåliga placeringar.

  Vinner gör oftast någon som lyckas balansera en bra låt med en lagom utstickande och minnesvärd scenshow, utan att bli töntig. Österrikes vinnarbidrag var, enligt mig, inte den bästa låten, då jag föll handlöst för Nederländernas vackra och avskalade bidrag, men att någon får vinna iförd skägg och klänning är ändå en betydelsefull indikator på hur långt vi har kommit. Tyvärr vet jag inte om det tas emot på samma sätt överallt och framför allt inte om budskapet går fram.

  Avslutningsvis måste jag även få nämna någonting negativt med årets Eurovision Song Contest. När ett scennummer består av barbröstade kvinnor, vars enda uppgift är se sexiga ut (vilket dock bara blev porrigt), samtidigt som de gör typiska kvinnosaker, får det mig att fullständigt koka över. Att försöka ta kvinnosynen tillbaka till Medeltiden är någonting som gör mig fruktansvärt upprörd och jag förstår faktiskt inte att Polens bidrag inte har orsakat mer protester. Smaklöst, kvinnoförnedrande och fullständigt opassande i ett modernt samhälle!

  Nu är det dock dags att börja ladda om inför nästa år genom att träna på tonartshöjningarna, öva på att skrika ut "Hello Europe!" på ett lätt överspeedat sätt och kanske försöka skaffa lite skäggväxt. Eller i alla fall lägga samtliga av mina önskningar åt sidan och enbart sukta efter en mustasch.