Karin på kryckor!

Glömde att berätta i det förra inlägget att jag idag har varit och hälsat på en nyopererad Karin. Förutom kryckorna och det stora bandaget tyckte jag att hon kändes som vanligt! Skönt att se och nu håller man tummar för att återhämtningen ska gå snabbt och smärtfritt! För säkerhets skull hade jag med mig lite godis och en tidning, om hon skulle behöva muntras upp. Tror att det funkade, faktiskt! :)

Har också varit på bokhandeln och inhandlat kokboken Johannas Klimatsmarta Mat. Vi träffades nämligen för att fika igår och eftersom jag länge velat köpa den utan att det har blivit av lovade jag igår författaren själv att det skulle göras snart! Och ett löfte är ett löfte så idag, på vägen hem från arbetsförmedlingen, gick jag in till Bokia och införskaffade mitt alldeles egna exemplar! Nu tror jag att jag måste ägna resten av kvällen åt att vira in mig i en filt med en kopp te och bläddra i min nya inspirationskälla!

New Directions

I måndags kände jag verkligen att turen hade vänt; när jag fick veta att jag är garanterad ett sommarjobb på Solrosen. Äntligen börjar det hända lite bra saker i livet! Det skulle bli ännu bättre idag när jag tvingade mig själv upp ur sängen redan vid 7.30 imorse för att gå ned till arbetsförmedlingen. Alla tidigare möten jag någonsin haft med de har alltid känts totalt meningslösa och slöseri med tid. Den här gången är jag dock glad att jag orkade ta mig dit eftersom jag fick veta att jag kommer börja få ersättning redan från och med nu och inte om tre månader, vilket jag trodde.

Så nu väntar jag egentligen bara på att något riktigt dåligt ska hända för att bryta den här trenden. Det är ju tyvärr väldigt sällan som saker går bra under en längre tid. Det låter lite negativt men just nu känns det lite för bra för att vara sant att allting bara verkar lösa sig! Men jag ska försöka att inte ta ut något i förskott utan försöka njuta av den tiden som är och vara glad över att livet flyter på bra just nu.

En sak som man dock kan bli ganska deprimerad över är att Glee inte alls håller samma höga klass längre! Avsnittet idag var i och för sig ganska roligt, men över lag är det inte samma sak längre. Jag saknar alla fantastiska sång- och dansnummer från förra säsongen! Ikväll tror jag bara att de sjöng två låtar. Glee skulle verkligen behöva lite new directions just nu!

Det är bara att bryta ihop och komma tillbaka! Eller tvätta håret...

När jag var yngre och riktigt ledsen brukade min mamma säga till mig att det bara är att bryta ihop och komma tillbaka! Det här kan vara bland det bästa rådet någon någonsin gett mig för hur man ska ta sig igenom en kris. För jag är helt övertygad om att det inte går att må bättre om man inte får ha en period när man mår skit först! Man måste få släppa ut allt det där jobbiga för att kunna återhämta sig, annars ligger det där under ytan utan att aldrig riktigt försvinna. Okej, det där lät väldigt filosofiskt men jag tror fakiskt att det är så.

Under torsdagen och igår ägnade jag mig åt att gå igenom den tiden då man mår som sämst. Jag sparkade på grejer som låg på golvet, grät, var tjurig och otrevlig mot min familj etc. Med andra ord var jag en total bitch! Alla hatade mig, inklusive jag själv men det var ändå värt det. Idag mår jag mycket bättre när jag har fått släppt ut all ilska och kan nu istället börja reda ut allting igen. Det kommer komma fler svackor, det kan jag garantera! Men nu är jag på rätt väg i alla fall.

En annan anledning till varför jag mår lite bättre idag är för att jag använde mig av det andra rådet min mamma gett mig när man är ledsen, tvätta håret! Det gjorde jag igår och idag ägnade jag mig åt att styla det lite, så nu är det riktigt snyggt. Och det hjälper faktiskt, man mår bättre när man känner sig snygg och fräsch!

The show must go on

Imorgon är det exakt en vecka sedan jag lämnade London, vilket i sin tur är mer än en vecka för tidigt. Förra tisdagen drabbades jag av ytterligare en panikattack, större den här gången. Det var då jag insåg att jag inte skulle klara över en vecka till med familjen. Därför letade jag upp första bästa flyg hem till Sverige, tömde bankkontot och packade min väska.

Det är en enorm känsla av tomhet som finns hos mig nu när jag sitter i mitt rum hemma i Ulricehamn. Varje dag tänker jag på om jag valde rätt eller inte. Jag är tillbaka på ruta ett och håller på att söka jobb och har inga pengar igen. I London hade jag den tryggheten och dessutom Europas största stad framför mig under helgerna. Frågan är hur jag hade mått om jag var kvar där? Det här är självklart frågor som jag aldrig kommer få reda på, så egentligen borde jag inte ens tänka på dem. Men det är svårt att låta bli!

Nu gäller det bara att försöka gå vidare och inte älta det som var, vilket kanske är lättare sagt än gjort. Tur att jag alltid varit lite glömsk av mig!

Den som är trött på London är trött på livet

Ja, då är jag nog trött på livet då. Efter otroligt mycket velande fram och tillbaka har jag tillslut bestämt mig för att avbryta min vistelse här. Under den senaste tiden har jag känt mig otroligt olycklig och deprimerad här. Att det ändå har tagit så lång tid att fatta ett belsut är därför att jag har mått bättre och sämre under vissa stunder. Tyvärr har det ändå varit övervägande med dåliga stunder och det var det som tillsist gjorde att jag fattade just det här beslutet.

Just nu känner jag mig mest tom och väldigt, väldigt besviken och arg på mig själv. Samtidigt är jag lättad över att äntligen ha bestämt mig för någonting och inte bara ändra mig fram och tillbaka hela tiden. Det mest troliga är att jag åker hem torsdagen den 24 mars, alltså om lite mer än en vecka. Innan dess ska jag dock få följa med till familjens landshus i helgen. Dock innebär det att jag jobbar och tar hand om barnen under tiden Polly och Max får lite tid för sig själva. Känns ändå okej, det ska bli kul att få se den engelska landsbyggden.

Eftersom det är så få dagar kvar håller jag mest på att tänka ut allt jag vill hinna göra en sista gång innan jag åker hem igen. Idag har jag varit i Richmond, i närheten av där jag gick i skola förra gången. Det blir kanske en sista resa in till centrala London om jag har tid också. Är ju lite förälskad i Harrods så det vore kul att få gå dit en gång till. Tyvärr är jag inte så sugen på att göra någonting just nu, ändå sen jag bestämde mig har jag mest bara velat åka hem och liksom få samla ihop mig själv igen för att börja om på nytt.

Nakenchock!

Igår var jag och Karolina ute i London och festade. Vi hamnade på Loop Bar i närheten av Piccadilly Circus som var bra men mycket folk. Det fanns tre barer där, belägna på olika våningar, två dansgolv och en relaxavdelning med soffor. För oss tog det dock ganska lång tid att komma dit eftersom att Karolina först var tvungen att gå och ta ut pengar, självklart var det en helt otroligt lång kö så där blev vi stående ett tag. Vad som dock var väldigt roligt var att det framför oss stod en mycket charmig tysk bög som vi pratade med länge och väl. Han hette Dominic, älskade rosa skjortor och tyckte att vi var underbara små svenska flickor! Efter att vi hade pratat i ungefär 5 minuter bestämde han sig för att han älskade oss, så underbara var vi tydligen!

Resten av kvällen spenderades alltså på Loop, utan Dominic som skulle någon annanstans. Trots att jag har otroligt ont i fötterna från allt dansande igår blev det en lyckad kväll. Det är dock dagens händelse som är mer värt att nämna. Vid åtta-tiden imorse vaknade jag med hemska kramper i magen. Efter att ha försökt somna om i nästan en timma fick jag mer eller mindre panik och bestämde mig för att jag måste få röra på mig. I stressen råkade jag spilla något över mina strumpbyxor som låg på golvet så att de blev totalt genomblöta. Tänkte att det inte gjorde så mycket utan att jag kunde köpa ett nytt par på Boots som ligger lite längre ned på gatan.

Väl vid Boots, iförd endast en alldeles för kort klänning och skinnjacka upptäcker jag att det är stängt. Klockan är då lite efter nio och jag tänker att det måste öppna vid tio och går därför till McDonalds så länge för att äta frukost. Väl där kryper jag in i ett hörn så att ingen ska se mig och smsar pappa i Sverige och ber honom kolla Boots öppettider. Får svaret att det inte öppnar förrän tolv på söndagar! Men jag tänker inte tappa hoppet utan beger mig med buss till Westfields som jag vet öppnar tidigt. Problemet är bara att själva Westfields öppnar tidigt, caféerna och liknande, men inte affärerna!

Efter att ha först suttit på Starbucks i nästan en timma, med en otroligt god varm choklad, får jag vid elva tiden för mig att affärerna har öppnat. Så var dock inte fallet och eftersom det kändes lite dumt att gå tillbaka och sätta sig på Starbucks igen går jag runt en stund i Westfields, fortfarande i min ganska vågade klädsel. Tillslut vid halv tolv öppnar äntligen Boots och jag stormar in för att köpa mina strumpbyxor, problemet är bara att när jag kommer fram till kassan får jag veta att det bara är själva affären som är öppen. Kassorna får de inte öppna förrän klockan tolv när allt annat öppnar! Väntar där inne i en halvtimma innan jag väldigt lycklig kan betala och gå in på närmaste toalett och dra på mig de så efterlängtade strumpbyxorna! Så för att sammanfatta det hela kan man alltså säga att; idag har jag sprungit halvnaken genom delar av centrala London och ett av Europas största shoppinggallerior i tre timmar, slå den om ni kan!

Barnskrik=skadligt för hälsan!

Äntligen fredag! Jag har nog aldrig varit så glad över att en vecka snart är över. Barnen har drivit mig till vansinne från måndag fram till idag. Båda två har lagt sig till med en vana att vakna flera gånger under nätterna vilket då gör att de också är extremt trötta på dagarna. Dessutom äter de mindre än vanligt vilket då gör att de inte bara är trötta utan hungriga också! Det är ett ständigt skrikande just nu och jag har de senaste dagarna gått och lagt mig med ett tjutande ljud i öronen.

Igår skulle jag ha träffat Karolina för en drink i Hammersmith men det blev inte så eftersom hon var dödstrött efter jobbet. Istället kröp jag ner i sängen och tittade på tv en liten stund. Idag hade jag hoppats på att gå på bio med några andra au pairer men det verkar inte bli något med det heller. Med andra ord går det inte så bra för mig den här helgen att få komma ut och göra saker. Imorgon vet jag dock att jag ska träffa Karolina för att äta på en riktig restaurang, YES, och sen gå ut någonstans. Vet dock inte var vi ska än, brukar låta Karolina sköta den biten som är lite bättre på att veta var man ska gå här i London!

Någonting som man i alla fall kan glädja sig åt är att det känns som om våren har kommit till London. Jag har lagt undan min vinterjacka och använder numera bara skinnjackan. Man behöver dock ha mössa och halsduk till men det är det värt för lite vårkänslor!

Varning för rullande chokladfryntlig 19-åring!

Äntligen har jag fått tv på rummet! Igår invigde jag den genom att titta på ett avsnitt av Glee. Om jag har förstått det hela rätt ligger England en vecka före Sverige vad det gäller Gleeavsnitt. Alltså vet jag redan vad som kommer hända i det avsnitt som visas imorgon i Sverige, men jag säger ingenting!

Förutom att jag har fått tv:n har det inte hänt så jättemycket de senaste dagarna. Jag var i Westfields i söndags och inhandlade lite kläder som jag inte behövde men som var fina så jag köpte de ändå. Var mest där för att jag skulle välja ut en väska på en affär som heter Accessorize. Den ingår i samma kedja som klädaffären Monsoon där Karolina jobbar så hon får personalrabatt på det hon köper från de affärerna, mycket bra tycker jag! Lyckades dessutom fjäska in mig hos Polly lite. Idag när vi såg på morgontv visade de en klänning från just Monsoon som hon tyckte var helt fantastiskt fin. Nu har jag lovat att kolla med Karolina om hon kan få köpa den med Karolinas personalrabatt!

Genomgick en smärre kris idag när jag var ensam med barnen på morgonen. I vanliga fall brukar de inte börja gnälla förrän vid halv tiotiden eftersom det då är dags för deras förmiddagsnap. Idag satte de igång vid kvart i nio! Trekvart för tidigt och jag var ensam med två galet skrikande ungar! Efter att ha försökt lugna de i omgångar i ungefär en kvart bestämde jag mig för att ta med de ut på promenad. Vi var ute nästan en timma, vilket var otroligt bra för de sov hela tiden och ytterligare en timma när vi kom hem. Under min rast tyckte jag dock så synd om mig själv att jag tröstade mig med alldeles för mycket choklad! Sen fick jag dåligt samvete och bestämde mig för att skärpa till mina matvanor om inte jag ska rulla hem till Sverige! Skulle dock spara lite pengar för flygbiljetten men det blir svårt när man kommer fram till havet!

I wish I was a little bit taller, I wish I was a baller

Även om jag hade varit lite längre hade jag nog inte kunnat bli basketspelare. Eftersom medellängden bland basketspelare verkar vara ungefär 2.05 så känns det ganska kört för mig. Tur att man oavsett längd i alla fall får titta på basket. Det är ännu bättre när de väljer att flytta två matcher från NBA till O2-arenan i London. Men det absolut bästa är att Max jobbar för NBA och kunde därför fixa två biljetter till fredagsmatchen till mig!

Jag och Karolina var, efter lite missförstånd över var vi skulle mötas och ganska mycket problem med att få ut biljetterna, på plats på den helt enorma arenan som ligger vid North Greenwich. Vi hade riktigt tur och fick platser nära planen och såg därför jättebra. Hela grejen kändes otroligt amerikansk med cheer leaders i pauserna, kiss cam och löjliga tävlingar för publiken. Basket kan vara en av de mest ointressanta sporterna jag någonsin tittat på men stämningen i arenan var magisk! Därför är det utan tvekan en av de roligaste sakerna jag någonsin gjort.

Efter matchen tänkte vi ta tunnelbanan tillbaka in till centrum. Problemet var dock att det tänkte alla andra som hade varit på matchen också! Som tur var var det här inte i rusningstrafiken så det var väldigt tomt på tunnelbanorna men på just stationen vid arenan fylldes tågen snabbt. Vi kom som tur var med första tunnelbanan och åkte in till Waterloo där det blev lite vin på en mysig pub. Kvällen avslutades sen på klubben Sound på Leicester Square.

Undra om bebisspyor är bra för håret?

För i så fall fick jag en rejäl inpackning igår! Bar nämligen runt Raff på axeln när jag hörde ett ljud som lät misstänkt likt en spya. Vid det tillfället kunde jag dock inte hitta något sånt och trodde därför att han bara hade rapat. Det var inte förrän jag skulle gå och lägga mig som jag ser att håret på ena sidan är täckt av något vitt intorkat klet. Hade dessutom fått det på ena axeln över tröjan. Eftersom jag under de här veckorna har blivit ganska avtrubbad från såna saker valde jag att bara skölja håret med lite vatten och sen gå och lägga mig.

En annan anledning till varför man inte orkar bry sig så mycket kan vara att jag inte sover på nätterna. Barnen vaknar nästan i skift och skriker så jag har väl egentligen inte sovit riktigt sen jag åkte från Sverige. Tyvärr går det här ut över jobbet eftersom jag märker att jag är otroligt tjurig hela tiden och nästan inte har något tålamod.

Just nu har jag rast och om en halvtimma ungefär tänkte jag ta en promenad i det kalla och ganska gråa London-vädret. Egentligen hade jag helst suttit inne med en stor filt och något varmt att dricka men jag behöver nog lite friskt luft efter den här ganska intensiva morgonen och förmiddagen. Var nämligen iprincip själv med barnen från klockan halv åtta till tolv under tiden Polly var iväg på lite ärenden. Att vara själv med de så länge är jag dock van vid vid det här laget men just idag har Raff varit extra gnällig. Var tvungen att ha honom i knät hela tiden för att han inte skulle skrika.