Den som är trött på London är trött på livet

Ja, då är jag nog trött på livet då. Efter otroligt mycket velande fram och tillbaka har jag tillslut bestämt mig för att avbryta min vistelse här. Under den senaste tiden har jag känt mig otroligt olycklig och deprimerad här. Att det ändå har tagit så lång tid att fatta ett belsut är därför att jag har mått bättre och sämre under vissa stunder. Tyvärr har det ändå varit övervägande med dåliga stunder och det var det som tillsist gjorde att jag fattade just det här beslutet.

Just nu känner jag mig mest tom och väldigt, väldigt besviken och arg på mig själv. Samtidigt är jag lättad över att äntligen ha bestämt mig för någonting och inte bara ändra mig fram och tillbaka hela tiden. Det mest troliga är att jag åker hem torsdagen den 24 mars, alltså om lite mer än en vecka. Innan dess ska jag dock få följa med till familjens landshus i helgen. Dock innebär det att jag jobbar och tar hand om barnen under tiden Polly och Max får lite tid för sig själva. Känns ändå okej, det ska bli kul att få se den engelska landsbyggden.

Eftersom det är så få dagar kvar håller jag mest på att tänka ut allt jag vill hinna göra en sista gång innan jag åker hem igen. Idag har jag varit i Richmond, i närheten av där jag gick i skola förra gången. Det blir kanske en sista resa in till centrala London om jag har tid också. Är ju lite förälskad i Harrods så det vore kul att få gå dit en gång till. Tyvärr är jag inte så sugen på att göra någonting just nu, ändå sen jag bestämde mig har jag mest bara velat åka hem och liksom få samla ihop mig själv igen för att börja om på nytt.