I feel like I wanna smack somebody, turn around and bitch slap somebody

Ibland känns livet som ett stort skämt. För några år sedan, framför allt i trean på gymnasiet, byggde man upp väldigt mycket förhoppningar om hur fantastiskt livet skulle bli efter studenten. Man tänker att man ska hålla kontakten med alla sina gamla vänner och samtidigt hitta massa nya! Man ska jobba ett tag hemma, sen åka ut och resa och sedan plugga. Det här ska bidra till massor med nya upplevelser och göra att man blir en mer erfaren och lyckligare människa. Allt ska bli jättekul nu när man inte längre måste gå till skolan varje dag och läsa saker som någon svensk riksdag har bestämt att man ska läsa...

Sedan går det typ ett och halvt år och man sitter i ett tvåvåningshus i Göteborg. Man har förlorat en av sina allra bästa vänner, som man aldrig skulle tappa kontakten med. Man har inte fått en enda nya jävla vän. De jobben man har fått prova på är arbetslöshet och ett totalt misslyckat au pair-jobb, i London (där man redan bott en gång i sitt liv!) Under något totalt "brain dead"-moment har man bestämt sig för att läsa franska, som man hatar!

Den enda erfarenheten rikare man är är; life's NOT to short to make all the mistakes yourself! Man är inte en lyckligare utan snarare mycket bittrare människa och tvivlar ännu mer på sin egen förmåga än någonsin tidigare.

FAN, VA BRA DET HÄR BLEV DÅ!!!