Fyra femte delar av ett multikulturellt gäng på en stark road trip till Ullared!

Det var en kall men vacker morgon i slutet av augusti när tre femtedelar av ett multikulturellt gäng återförenades i utkanten av campus Växjö. Eller egentligen var det så att jag kom dit, Emma var redan där och sedan fick vi vänta flera sekunder innan Linnea såg till att masa sig ned för trapporna och ut till bilen!
  När det obligatoriska kramandet och "Hej! Hur har ni haft det sommar? Vad roligt att se er igen! Hur mår ni? Har du klippt dig? Är det nya kläder? Var det jobbigt att gå upp imorse? Har alla med sig frukost? Vem vill sitta var i bilen? Kan jag lägga min väska här? Kommer vi få plats med allt vi köper i bilen? Hur långt är det Värnamo? Ska vi åka?" var över kunde vi lämna campus och bege oss mot Värnamo för att plocka upp den sista delen i vårt resesällskap för dagen.
  Förutom lite dimma och en och annan långtradare, hästtransport och fossil i bil så tog vi oss smärtfritt fram till Värnamo för att hämta upp Linnea och stanna för att äta frukost. När vi hade hittat en plats för Linneas bil att stå under dagen åkte vi vidare mot Halland och Ullared.
  Vi fick återigen möjligheten att upprepa frågorna "Hej! Hur har ni haft det sommar? Vad roligt att se er igen! Hur mår ni? Har du klippt dig? Är det nya kläder? Var det jobbigt att gå upp imorse? Har alla med sig frukost? Vem vill sitta var i bilen? Kan jag lägga min väska här? Kommer vi få plats med allt vi köper i bilen? Hur långt är det Värnamo? Ska vi åka?" till allas stora glädje...

Min kundvagn!

  Framme i Ullared var det bara att ta en kundvagn och ge sig in i stormen. Vi slogs mot pensionärer, barnfamiljer, ungdomar och en och annan hylla som stod PRECIS där man skulle köra sin vagn. Det blev ganska många fynd innan lunchen, framför allt på klädavdelningen.
  Lite efter tolv bestämde vi oss för att vi var trötta i huvudet och hungriga och gick därför och åt. Jag fick då uppleva det mest spännande under hela dagen, nämligen att åka kundvagnsrullband! Det fungerade ungefär på samma sätt som en rulltrappa fast utan trappsteg så att man kunde ta med sin kundvagn till nästa våning. Vad som var ännu mer fantastiskt var att kundvagnen på något sätt låstes fast i rullbandet så att man inte behövde hålla i den!
  Innan vi kunde äta var vi dock tvungna att stanna och ta kort med de verklighetsstora klippdockorna av Morgan och Ola-Conny. Någonting som vi ägnade en patetiskt lång stund åt, även om Linnea Engström var besviken för att hon inte fick se Morgan i verkligheten. Hon hade till och med sminkat sig extra fint, ifall att han skulle dyka upp... Better luck next time, girl!

What a man!

  Efter maten var vi alla mätta och belåtna men började bli lite trötta av allt folk och alla ljud runtomkring oss. Emma, Linnea och Linnea höll modet uppe och fortsatte tålmodigt genom gångarna för att leta efter fler fynd. Jag, å andra sidan, började klaga på barn som skrek för högt, pensionärer som gick för långsamt och grejer som inte låg där jag ville att de skulle ligga. Min ilska gick så långt att jag tillslut körde på en tant medvetet och helt utan att skämmas. Jag vill bara förklara att den här tanten gick ut ur en gång precis framför mig där jag kom med min kundvagn i full fart, utan att titta sig omkring det minsta och sedan stannade precis framför mig! Eftersom man alltid måste vara väldigt uppmärksam på sådana ställen tänkte jag bara upplysa tanten om det och därför "råkade" jag köra på henne lite, inte hårt dock.

På kundvagnsrullbandet

  Efter några timmar bestämde vi oss för att vi var klara och stannade vid godisavdelningen på väg mot kassorna. Precis innan dess hade Emma blivit fullständigt starstruck då hon såg Ola-Conny på riktigt i brödavdelningen!
  Vi tog oss ut efter att ha betalat och efter att jag hade blivit irriterad på de flesta människor i min närhet och dessutom visat det genom att ställa min vagn i vägen för en kvinna som, enligt min åsikt, blev alldeles för närgången när hon skulle packa sina varor och dessutom himlat med ögonen mot alla som stannade eller stod på olämpliga ställen.

Proffsig packning, or whaaaaaat...?

  Emma gjorde dagens insats genom att packa bilen som ett proffs. Vi fick med oss allt vi hade köpt och dessutom med luft mellan biltaket och grejerna. Good one! Sedan var dags att återigen bege sig hemåt bakom långtradare, hästtransporter, fossiler i bil och allt annat skit som finns på vägarna enbart för att störa!
  Med andra ord; det var en bra dag!

Två blondiner på äventyr

Dag 2: Mumindalen invaderar!
Andra dagen på vår resa blev vi varse om att vi inte var de enda skandinaverna på hotellet. Och det var med besked. Finlands sak är vår sak, det stod det klart. Eller möjligtvis tvärtom.
  Tidigt på förmiddagen var vi ute för att påbörja vårt hårda schema av solning och badning då vi insåg att vi hörde det rullande finska språket vart vi än gick, eller låg. Blandningen av de finnar som befann sig på hotellområdet var så extrem att det kändes som om man hamnat mitt i ett alldeles för varmt, klimatförändrat, väldigt upphottat mumindalen.
  Runt om poolen fanns barnfamiljer, ungdomsgäng och framför allt en fruktansvärt jobbig och totalt översocial unge som såg till att på något sätt lägga sig i alla aktiviteter i och kring poolen. För att kunna separera henne från andra barn namngav Karin och jag henne som "den jobbiga finska ungen".

Finska hattifnattar

  "Den jobbiga finska ungen" var blekare än ett spöke med allvarlig kallbrand och hade hela tiden mycket stark solkräm i ansiktet som inte riktigt hade smorts ut. Någonting som Karin och jag tyckte kändes typiskt finsk. Vad vi däremot inte hade räknat med var att få se ett killgäng i vår egen ålder som både hade mycket välskapta muskler och ordentliga solbrännor. Karin blev så förvånad att hon yttrade kommentaren "är inte alla bleka i Finland?" Våra fördomar fick sig alltså en rejäl törn.

Svenska hattifnattar

  Låt oss då stanna upp en stund och reflektera över varför två stycken unga svenska kvinnor i sina bästa år inte har mer förstånd än att tro något sådant om sitt grannland? Jag antar att Rebecca Bloomwood i filmen Confessions of a Shopaholic har en poäng i när hon säger "nobody checks up on Finland".
  Mitt i all den här blåvita majoriteten fanns då två små udda, lite halvkonstiga, bortglömda men dock helt ofarliga svenska hattifnattar. Två små varelser som gled runt poolområdet ganska obemärkta enda tills några dagar senare när de blev inbjudna av muminfamiljen.
  Den här resan har alltså varit lärorik för hattifnattarna som nu kommit överens om att de inte ska ha fördomar om Finland längre eftersom finnar är både snygga och trevliga. Även om vissa av de kan var väldigt jobbiga och bleka också. Och inte förstår hur man smörjer in solkräm...

Två blondiner på äventyr

Dag 1: Morgonstund har illamåendekänslor i mun
Måndagen den 12 augusti ringde min väckarklocka vid den underbart uppfriskande tiden 02:15, efter ett sammanlagt 10 timmars långt pass på jobbet dagen innan. Innan jag hunnit reagera på att mobilen på nattduksbordet ringde satte alarmklockan på skrivbordet igång och jag fick kasta mig upp ur sängen på ett sätt som gav bättre magträning än ett corepass och samtidigt stänga av både klockarna på samma gång vilket gav mina armar bättre stretching än ett yogapass.
  Under tiden mina skadade "magmuskler", alltså de små, små klumparna som nätt och jämnt håller mig upprätt under magfettet, långsamt återgick till sina normala degiga karaktär tog jag mig sur ned till köket för att äta frukost.
  Att äta klockan 02:25 är allt annat än en behaglig upplevelse. Det är en ständigt kamp mot att hålla den mat man precis ätit nere och samtidigt trycka ned mer mat trots att hela kroppen säger emot. När jag tillslut hade fått ned en tallrik yoghurt utan att någonting vände och kom upp igen var det dags att packa det sista innan väntan på fru och fröken Larsson inleddes.
  En stund senare stod den kvinnliga delen av familjen Larsson utanför huset och det var dags att bege sig mot Göteborg och Landvetter. Väl framme tog vi farväl av fru Larsson, tackade för skjutsen och började släpa in våra väskor till incheckning.
  I kön till incheckning tänkte vi snabba på proceduren genom att fylla i bagagetaggar i förväg. Lagom tills vi kom fram insåg vi att jag hade hämtat bagagetaggar från fel resebolag. På våra stod det nämligen Apollo och inte Fritidsresor, som var de vi verkligen reste med. Tjejen bakom disken förklarade då att vi bara kunde ta en tag från rätt bolag och skriva våra efternamn och telefonnummer över hela taggen. Trött och trög i huvudet som jag var uppfattade jag inte att vi skulle skriva det själva utan började istället rabbla upp mitt telefonnummer och efternamn... Hur som helst löste sig incheckning tillslut och vi kunde bege oss mot säkerhetskontrollen.
  Laglig medborgare som jag är kunde jag utan problem gå igenom säkerhetskontrollen medan min gangster till resekamrat, Karin, fick gå igenom säkerhetskontrollen två gånger och dessutom ta av sig sina skor för att köra genom väskröntgen. Herregud, vad man får skämmas!
  Flygningen ned till Cypern tog tre timmar och tre kvart och transferbussen tog knappt en timme, både utfördes smidigt och utan för många idioter som förstörde semesterkänslan.
  Vi invigde vår första dag på semestern med att sola och bada i poolen en stund innan vi gick den cirka 20 minuter långa promenaden in till centrum för att äta kvällsmat. Vi valde en restaurang med takterass som hade väldigt fin utsikt men tyvärr ganska oerfaren personal. Till förrätt åt vi väldigt god halloumi och sedan tog Karin gyros, som hon var lite besviken på och jag tog moussaka som jag inte heller var helt nöjd med. Trots det försökte jag äta så mycket som möjligt och kände mig ganska nöjd med hur mycket jag hade fått i mig då servitrisen kom fram och frågade bestört "you didn't like moussaka?" Vilket följdes av att jag fick dra en bortförklaring om att det var så mycket mat att jag inte orkade mer...
  Sedan gick vi hem för att lägga oss tidigt i vårt härligt varma rum som hade gått upp till cirka 150 grader medan vi var borta. Det tog alltså inte lång stund innan vi klädde på oss igen för att gå ned till receptionen och köpa airkondition för den kommande veckan, som BARA kostade 84 euro! Dock väldigt värt 84 euro eftersom det gjorde att vi kunde sova resten av veckan.

Powerbloging!

Igår funderade jag lite över ordet power som har smugit sig in i flera gamla hederliga svenska uttryck såsom walk, yoga och nap. Men som då gjorts om till powerwalk, poweryoga och powernap. Om jag har fattat det hela rätt så innebär tillskottet av power i ordet att det ska göras kort och intensivt. Därför kunde jag inte undvika att leka med tanken hur det skulle bli om andra aktiviteter gjordes om till poweraktiviteter!
1. Powershower
Med ena handen gnuggar man in schampo i håret och med andra tvål på kroppen. Det måste göras så hårt att en mindre mängd hår ramlar av och huden intar en rödaktig färg. Allt ska ske under 30 sekunder, även avsköljning och torkning ingår i de 30 sekunderna.
2. Powerexercise
Man lyfter en skivstång, en gång, skitfort och den måste väga minst 200 kilo.
3. Powerstretch
Görs efter powerexercise. Man uppfinner väldigt snabbt en sträckmaskin som man sedan spänner fast sig i och sträcker ut alla muskler samtidigt under mindre än 30 sekunder. Powern ska vara så hög att armar och ben nästan faller av.
4. Powervacation
Under tio timmar ska man klara av allt som en veckas semester rymmer. Det innebär tre etapper på cirka tre timmar var; först tre och halv timmars flygresa ned till Grekland med medhavd sollampa, medelhavsmat och korsord. Väl på plats ska första timmen fyllas med sol och bad. Andra timmen med sightseeing och tredje timmen med nattliv såsom restaurangbesök och nattklubb. Tre och halv timmars flygresa hem med medhavd spypåse, svensk bakfyllemat och könssjukdomar.
Det här var några av mina förslag på vad som kan göras mer poweraktiga, hoppas ni gillade dem och att det väcker fantasin även hos er!
Glöm inte att följa, kommentera och rekommendera min blogg, om ni vill såklart!

Out with the old, just out, get out with it!

Under föregående vecka var jag ensam hemma i huset. Det innebar att jag fick ta ansvar för att handla, laga mat och diska alldeles själv... Shame on you, parents!
  Att handla på ICA är någonting jag gjort flera gånger sedan jag flyttade till Växjö och visste därför precis vad det innebar en gång för längesen, men ack så fort man glömmer. ICA är nog det stället på jorden, förutom kyrkogårdar, som drar till sig flest pensionärer.
  Innerst inne tycker jag om pensionärer men väldigt ofta blir jag vansinnig på dem! Varför måste de samlas i de trånga gångarna på ICA och köra sina kundvagnsrallyn när de rör sig långsammare än händelseförloppen i en amerikansk såpopera?! Det finns ju äldreboenden...
  Det är fruktansvärt enerverande för nerverna hos en normalfungerande människa när en gammal tant i virkad mössa ska stå i sommarvärmen och plocka om varenda jävla jordgubbskartong tills hon fått ihop två stycken rågade med ALLA fina jordgubbar i hela butiken. Det blir heller inte bättre när tantens gubbe ska stå bredvid och försöka dirigera det hela samtidigt som han flyttar kundvagnen fram och tillbaka så att ingen människa på cirka 400 meters radie kan ta sig förbi.
  När man sedan äntligen har fått sina ruttna jordgubbar och tagit sig fram till kassorna efter många genvägar, duckningar och en hel del vassa armbågar in i den rynkiga, skrumpna huden som kännetecknar pensionärsarten, blir det inte direkt bättre när en 250-år gammal tant ska försöka sig på att betala med kort. Det är inte heller speciellt uppskattad bland resten av kön när hälften av varorna ska betalas för sig och sedan den andra hälften...
  Efter att tanten hade plockat upp sina 7826 varorna på bandet, betalat första hälften, totalt fuckat upp första kortbetalning så att hon fick göra om det hela, var det i alla fall bara hälften kvar. Återigen gick betalningen åt helvete och det stackars butiksbiträdet fick upprepa "nu blev det fel igen, du får göra om det". Då blir det inte direkt bättre av att tanten svarar "men det stod ju att det var godkänt" för att sedan titta på kortläsaren och konstatera "nehe, transaktion avbruten, stod det visst!"
  Hur i helvete kan köp godkänt och transaktion avbruten se minsta lilla lika ut?! Det är inte samma bokstäver typ någonstans och inga kodord eller liknande används, i alla fall inte senaste gången jag var på ICA.
  Ungefär 8 dagar senare gick i alla fall även det andra köpet igenom och jag kunde utmattade, uttorkad och knappt vid liv ta mig fram till betalautomaten för att betala min en liter ruttna jordgubbar och min tidning,  utan att behöva dela upp betalningen eller läsa av automaten som köp godkänt när det egentligen står transaktion avbruten!

P.S. Om ni som läser det här vill skicka en kommentar, tillrättavisning, dödshot eller liknande så gör gärna det! Jag vill mer än gärna veta vad ni tycker. Jag har dessutom lagt till en följarknapp i spalten till höger, trycka gärna på den så att jag kan se hur många beundrare/förföljare jag har och jag skulle bli väldigt glad om ni ville rekommendera min blogg till fler! D.S