Andra dagen på vår resa blev vi varse om att vi inte var de enda skandinaverna på hotellet. Och det var med besked. Finlands sak är vår sak, det stod det klart. Eller möjligtvis tvärtom.
Tidigt på förmiddagen var vi ute för att påbörja vårt hårda schema av solning och badning då vi insåg att vi hörde det rullande finska språket vart vi än gick, eller låg. Blandningen av de finnar som befann sig på hotellområdet var så extrem att det kändes som om man hamnat mitt i ett alldeles för varmt, klimatförändrat, väldigt upphottat mumindalen.
Runt om poolen fanns barnfamiljer, ungdomsgäng och framför allt en fruktansvärt jobbig och totalt översocial unge som såg till att på något sätt lägga sig i alla aktiviteter i och kring poolen. För att kunna separera henne från andra barn namngav Karin och jag henne som "den jobbiga finska ungen".
![]() |
Finska hattifnattar |
![]() |
Svenska hattifnattar |
Mitt i all den här blåvita majoriteten fanns då två små udda, lite halvkonstiga, bortglömda men dock helt ofarliga svenska hattifnattar. Två små varelser som gled runt poolområdet ganska obemärkta enda tills några dagar senare när de blev inbjudna av muminfamiljen.
Den här resan har alltså varit lärorik för hattifnattarna som nu kommit överens om att de inte ska ha fördomar om Finland längre eftersom finnar är både snygga och trevliga. Även om vissa av de kan var väldigt jobbiga och bleka också. Och inte förstår hur man smörjer in solkräm...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar