Nu när utvärderingen av publiken och det hela runt omkring bion i lördags är avklarad är det dags att gå in på utvärderingen av själva filmen.Känn ingen sorg utspelar sig i Göteborg, bygger på Håkan Hellström-låtar och huvudrollen spelas av samma person som spelar Benjamin i Torka aldrig tårar utan handskar. Kan det bli annat än bra? Ja, det kunde det. Det blev helt jävla freaking fantastiskt!
Karin sade till mig under vår resa på Cypern att jag måste gå och se den och att den var en av de bästa svenska filmer hon någonsin sett. Karin Larsson må vara många saker men hon är ingen lögnare. Definitivt en av de bästa svenska filmerna någonsin! Take that, Stockholm!
Den berömda göteborgshumorn var en central del i filmen, vilket uppskattades starkt av den här västsvenskan. Två favoriter var "jag snackade med en räka" som yttrades av huvudpersonen i ett mycket "högt" tillstånd och "det kom en katt i vägen, jag satte mig på en katt" när samma karaktär av misstag dödade sin farfars katt.
Referenserna till Håkan Hellström-låtar och de som sjöngs i filmen fick mig att vilja ge ifrån mig små höga glädjetjut och applådera entusiastiskt. Minnena från barndomen var ständigt nära till hands och jag kunde inte sluta tänka på det faktum att min storasyster vaggade vår lillasyster till sömns med hjälp av Håkan Hellström...
Till skillnad från vad Göteborg ofta få stå för blandades det in en hel del allvar i filmen också. Under en scen var jag tacksam att jag var på en biograf, omringad av folk, annars hade Niagarafallen varit en blek skugga mot de tårar jag hade producerat.
Genom alla de här skämten, Håkan Hellström-referenserna och tårarna hittade jag dock en favorithändelse i filmen. Kanske uppskattade jag den mest för att jag är elfsborgare men den kommer definitivt att få en plats i bästa "dissa IFK-slagord". Den yttrades av huvudpersonen Pål, som är gaisare, när han ser några blåvittfans ute på stan "står det torsk på menyn på Ullevi när IFK spelar, eller?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar