Det är såhär jag föreställer mig att Sovjet funkade!

Efter en hård arbetsvecka var det dags att fira ledigheten. Fredagkväll begav jag mig därför till puben Red Lion här i Barnes för att träffa Karolina. Jag var där klockan 8 som bestämt och stod tålmodigt och väntade. Efter ungefär tjugo minuter började jag undra varför hon inte hade dykt upp ännu och fick samtidigt ett sms om att Hammersmiths busstation var stängd! Under en lång stund var båda ganska övertygade om att Karolina inte skulle kunna komma fram till Barnes och jag skulle inte kunna komma till Hammersmith. Men när Karolina hade ringt hjälplinjen för att klaga, som var stängd, och skickat ett argt sms till mig om att "det är såhär jag föreställer mig att Sovjet funkade!" kom det tillslut en buss!

Trots att jag hade stått ute i cirka 50 minuter i kylan var jag ändå på gott humör när vi äntligen träffades. Det blev först en liten stund inne på Red Lion, som var en väldigt trevlig pub! Vi var dock överlägset yngst där, dessutom var många andra där för att även äta av pubmaten, som såg fruktansvärt god ut när den bars ut från köket. För inte känna oss så felplacerade bestämde vi oss för att åka in till Hammersmith och gå till en bar där. På baren var vi mycket mer rätt i ålder, kanske fortfarande aningen unga. Kvällen blev i alla fall väldigt lyckad och trots att busstationen var stängd kunde båda två ta sig hem på lite alternativa vägar!

Igår fick det bli en väldigt lugn dag med mycket vila. Dessutom ösregnade det hela dagen så jag hade ingen lust att gå ut ändå. Polly och Max hade vänner över på lunch som jag också träffade. Det var ett par från någon annanstans i London. Han hette Björn och hade en norsk mamma och pratade flytande norska. Alltså kunde han och jag prata med varandra, jag på svenska och han på norska! På tal om Skandinavien var jag igår på Sainsbury's för att inhandla de svenska köttbullarna. När jag plockar upp förpackningen ser jag att det är Mamma Scans köttbullar jag håller i handen! Gissa om jag blev glad, har redan ätit upp mer än halva paketet dock. Resten blir till lunch idag. Dessutom har jag och Karolina pratat om att åka till ikea snart, det ser jag mycket fram emot. Man blir nämligen automatiskt mer svensk av att åka utomlands!

Frankie says: relax!

Om några timmar ska jag träffa Karolina för pubkväll men än så länge har jag inte kommit så långt. Sitter fortfarande, sen ungefär en och halv timma tillbaka, i handduk efter duschen. I och för sig är pubarna här i England väldigt avslappnade så det kanske skulle vara okej om jag kom dit i handduk. Är mest rädd för att det kommer bli otroligt kallt att gå hem sen. Antagligen ska vi gå till puben Red Lion som ligger här i Barnes, som har väldigt många pubar för att vara ett så pass litet område. Allting här i London är dock större och bättre än hemma i Sverige. I ett mindre område som Barnes finns till exempel tre apotek, flera pubar och väldigt många ställen för att fika eller äta.

I övrigt kommer denna helgen att bli ganska lugn, beroende på hur barnen sköter sig imorgon! Jag ska nämligen vara barnvakt när Max och Polly ska iväg på middag till några vänner. Sen på söndag ska jag äntligen få en ny chans att träffa lite andra au pairer! Då är det nämligen "beer & burger night" i Hammersmith. Det här innebär att man träffas på puben Lloyds på söndageftermiddag/kväll och tar en öl och en hamburgare tillsammans. Som jag har förstått det så gör de det ganska ofta på söndagar. Ser väldigt mycket fram emot det och är glad att första mötet med alla andra au pairer, på förhand, känns ganska avspänt. Som sagt, pubarna här i England är avslappnade!

Har fortfarande stora cravings efter falukorv men, lustigt nog, kanske jag kan dämpa min mat-homesickness litegrann. På Sainsbury's (typ som ICA) säljer de svenska köttbullar. Har inte prövat de ännu så jag kan inte säga om de lever upp till förväntningarna men självklart ska jag göra det snart för att sen rapportera tillbaka om de håller måttet! Dock har jag ju ganska höga förväntningar eftersom jag alltid jämför farmors och helt ärligt tror jag inte några köttbullar på denna jord kan mäta sig med dem!

Jag vill ha falukorv och jag skiter i om den är blommig eller inte!

Falukorv är det jag längtar efter mest just nu! Fast överhuvudtaget saknar jag svensk mat. Är så trött på att behöva laga all mat själv eftersom jag då blir lat och gör någonting väldigt fort. Dessutom finns det nästan aldrig någonting här hemma att göra till en riktigt middag. Har säkert ätit omelett hälften av dagarna jag har varit här om inte mer!

Men nu släpper vi det, antar att jag borde berätta om vad som hände efter i fredags. Var otroligt trött och svag resten av fredagen så då stannade jag mest hemma och vilade. Lördagen däremot var jag bättre igen och åkte därför in till Karolina i London. Tyvärr började dagen inte så bra eftersom Hammersmiths tunnelbanestation var stängd. Fick därför ta mig till Edgware Road och åka därifrån, vilket tog ungefär en halvtimma längre än om jag hade åkt från Hammersmith. Som om inte det skulle var nog lyckades jag någonstans mellan Hammersmith och Edgware Road tappa mitt Oyster Card (buss- och tunnelbanekort)! Blev alltså tvungen att köpa ett nytt, vilket inte är speciellt billigt.

Resten av dagen var ändå lyckad. Jag och Karolina vandrade runt på Harrods en stund och önskade att vi hade lite mer pengar! Men för att inte gå därifrån helt tomhänta köpte vi i alla fall några praliner på godisavdelningen och delade på. Under kvällen följde Karolina med mig ut till Barnes och vi lagade Ceasarsallad till kvällsmat och tittade på tv en stund. Sen kände båda ett väldigt stort sug efter alkohol och vi gick därför till en pub för att dricka vin. Karolina sover över här och innan hon åkte hem hann vi också med en frukost på Café Nero. Med andra ord blev det en väldigt bra helg av någonting som inte började så lovande!

It's been a bad day, please don't take a picture!

Efter lite för mycket jobb under några dagar valde kroppen att ta ut sin rätt. Vaknade imorse och mådde redan då ganska dåligt och trodde att det berodde på för lite sömn. Kände mig sen svag och uppgiven under morgonen. Minsta lilla grej gjorde mig arg och allt kändes bara hopplöst. När jag sen stod och tömde diskmaskinen och barnen började skrika igen blev det bara för mycket. Jag tappade plötsligt andan och började gråta helt okontrollerat. För att lugna ned mig satte jag mig på golvet men det tog ganska lång stund innan det kändes bättre. När jag äntligen kände att jag kunde andas igen skakade jag i hela kroppen och var helt utmattad.

Vid lunchtid var jag därför inne hos en läkare i Teddington, som inte ligger så långt härifrån. Har fått konstaterat att det var en mindre panikattack men att man inte behöver oroa sig om det bara händer en gång. Behöver antagligen göra något åt mina arbetstimmar dock. Tolv timmar utan paus och dessutom flera timmar ensam om dagen med fyra månaders-tvillingar är lite för mycket nu i början! Det som är bra är att hela familjen är borta under helgen så jag har huset för mig själv. Det betyder att jag får sova! Någonting som är en bristvara när man bor med bebisar.

För en lång stund genomgick Ellen en inre kris

Att vara dunderförkyld, jobba tolv timmar i streck utan paus och dessutom med fyra månaders tvillingar som skriker sönder hörseln var precis vad som behövdes för att jag skulle kunna genomgå denna kris. Onsdagar är allt annat än roligt för mig. Tolv timmar utan rast är inte mänskligt! I gengäld får jag sluta halv elva på fredagar men jag funderar verkligen på att be om att få byta lite i tiderna, för det här funkar inte! Ännu mindre när man, som sagt, blivit förkyld. Även idag har varit en tuff dag eftersom jag varit ensam mycket barnen, samma igår. De är också sjuka och därför extra jobbiga just nu.

Ikväll är jag barnvakt under tiden Polly och Max är på bio. Den här gången är jag ensam. Har varit en ganska lätt uppgift hittills eftersom barnen sovit mesta delen av tiden. Imorgonkväll blir det lite annorlunda aktivitet dock, då är det utgång med andra au pairer som gäller! Ska bli riktigt roligt att träffa lite nytt folk och dessutom få klubba lite inne i London. Resten av helgen har jag helt för mig själv. Hela familjen åker nämligen till Pollys föräldrars hus, ute på landet. Jag var först lite orolig att jag skulle behöva vara ensam hela helgen i deras hus men nu verkar det som jag kan bo hos Karolina en hel del. Det gäller att ha sina kontakter!

I tisdags hade jag en lite rolig upplevelse vid kvällsmaten. Max hade lovat att laga chili con carne till mig och honom (Polly äter enligt en speciell diet). För det första fick jag vänta till ungefär klockan nio innan maten var klar, Max pratade i telefon. För det andra hade jag varit dum nog och sagt att jag gillar kryddstark mat. Det här resulterade i att han la i tre sorters chilifrukter, en hel burk stark tomatsås och chiliflakes. Känslan av att äta den rätten var ungefär som jag tänka mig att en eldsvåda i munnen skulle kunna kännas. Inte riktigt kanske, men starkt var det!

Inget H&M i Hammersmith?! Skandal!

Ja, det var precis vad jag kände när jag hade åkt hela vägen in till Hammersmith för att gå till H&M. Klantig och glömsk som jag är har ju jag såklart glömt massa saker hemma som skulle vara bra att ha. Många av de här sakerna vet jag att man kan hitta på H&M och eftersom Hammersmith är ett stort område var jag övertygad om att det skulle finnas där. Men icke! Hur mycket jag än letade kunde jag inte hitta något H&M. Därför fick jag improvisera och köpa vissa grejer på Boots och liknande. Allting blev inte köpt men jag räknar med att åka in till London någon gång under veckan och där vet jag att det finns!

Igår var jag barnvakt tillsammans med en annan svensk au pair som heter Anna och kommer från Arvika. Vi tog hand om tvillingarna tillsammans, matade de och försökte få de att somna. Meningen var att vi skulle vara barnvakter mellan klockan 6 och klockan 12. Polly och Max var på mottagningen till en av deras vänners bröllop. De kom dock inte hem förrän vid halv två ungefär, efter att ha ringt och frågat om det var okej för oss. Jag och Anna hade i alla fall väldigt roligt ihop. Vi tittade på tv och pratade om många olika saker. Bland annat gav hon mig tips på hur jag skulle fixa ett engelskt mobilnummer. Det gjorde jag idag i Hammersmith. Hon bjöd också in mig till en fest på fredagkväll vid Piccadilly i London. Det är en annan svensk au pair som fyller år och därför kommer vi bli ganska många. Jag ser väldigt mycket fram emot det här och framför allt att få träffa lite fler nya människor.

På vägen hem från Hammersmith såg jag från bussen en gata som såg väldigt bekant ut. När jag fortsatte titta mig omkring märkte jag att jag kände igen allt runt omkring mig. Bussen hade nämligen stannat precis vid den gatan som huset ligger på där vi bodde några veckor för två år sen när jag pluggade på Svenska Skolan. Det var väldigt roligt att se det igen och dessutom är det inte så långt ifrån där jag bor nu, vilket är väldigt bra för precis i närheten ligger Starbucks!

Någon som behöver en kudde?

För då ska ni bara säga till mig så kan ni få en av mina. Räknade precis ut att jag har tio kuddar bara i mitt rum! Jag har fyra vanliga huvudkuddar och sex stycken prydnadskuddar. Med andra ord, min säng ser ut som om den skulle kunna stå i vilket amerikanskt hem som helst. Egentligen ska jag inte klaga på mig säng, den är jättebekväm att ligga i. Säkert är den också väldigt bra att sova i om man bara kunde sova! För det första har jag haft lite problem med att somna på kvällarna. Mycket konstigt med tanke på hur otroligt trött jag är på dagarna. För det andra är det inte så kul när man äntligen har somnat att barnen börjar skrika och väcker en igen!

Idag är det fredag och det betyder lite lugnare dag för mig. Jobbar bara några timmar på förmiddagen på fredagar. Det här bestämde jag mig för att utnyttja genom att ta en joggingtur innan lunch. Det enda problemet var att jag valde att springa vid floden, vilket gick bra i början innan jag kom in i skogspartiet. Där hade jorden på stigen blivit så mjuk att fötterna mest bara gled runt! Konsigt nog var det lättare att springa än att gå. Imorgon ska jag därför springa någon annanstans för att undvika halkolyckor!

Under eftermiddagen har jag upptäckt en mycket rolig sak. Jag kan titta på svenska program från TV4 på min dator. De ligger ute gratis på internet i sju dagar ungefär. Under min lediga eftermiddag såg jag därför alla veckans fyra avsnitt av Halv Åtta Hos Mig och förra veckans avsnitt av Solsidan. Jag måste säga att jag lider med Ove Sundberg!

Barnaga är ett väldigt bra påhitt...

...Kan man känna ibland. Tyvärr tror jag inte att det funkar med fyra månaders bebisar eftersom jag misstänker att de bara gråter mer då. Som ni säkert förstår har jag verkligen fått känna på hur det är att ta hand om mindre glada barn idag. Under morgonen var jag ensam med barnen i några timmar eftersom Polly knappt hade sovit något under natten. Det gick bra från början innan helvetet själv bröt ut! Båda två skrek som totala galningar och jag kunde verkligen inte trösta dem. Speciellt inte båda två samtidigt! Var fruktansvärt arg och gråtfärdig efter att ha försökt lugna ned de i nästan en timma, utan några resultat.

Lite senare på dagen skulle jag vara själv i ungefär en timma med Pearl under tiden Polly tog med Raff på bebismassage. Hon sov inte lika länge som hon skulle ha gjort och jag fick därför ge henne mat, vilket faktiskt gjorde henne lite lugnare. Nu under kvällen fick jag vara själv igen, den här gången med Raff. Han är alltid betydligt svårare. Jag hade fått i uppdrag att bada, mata och lägga honom. Han skrek under alla dessa delar! Dessutom överraskade han mig med otroligt stinkande hög i blöjan precis innan badet. Det är än så länge den delen jag tycker är jobbigast, klarar inte riktigt av lukten. Blir dessutom riktigt frustrerad när de skriker hela tiden och hoppas verkligen att jag kommer in i det här snart.

Har suttit och pratat en ganska lång stund med Max som kom hem lite tidigare idag. Det var väldigt kul eftersom vi i princip bara hunnit hälsa på varandra på dagarna sedan jag kom hit. Vi kollade på första halvlek av en fotbollsmatch, Danmark mot England. Han är också väldigt intresserad av fotboll och sport överhuvudtaget så vi hade mycket att prata om. Jag berättade om vilka sporter vi är bra på i Sverige och han berättade om vilka sporter de är bra på i Irland! Har fått reda på att Polly och Max ska iväg en stund på lördagkväll, på ett bröllop. Det betyder at jag egentligen skulle ha tvillingarna själv men eftersom jag inte varit här så länge tyckte Polly att jag inte skulle vara helt själv så tidigt. Därför kommer det antagligen komma en annan svensk au pair hit och hjälpa mig. Det känns väldigt roligt eftersom det också kan bli en chans för mig att få lite nya kontakter.

The girl is back in town!

Då var man framme, har inte riktigt kommit in i rutinerna ännu och det lär nog ta ett tag. Hur som helst gick resan över ganska bra förutom att vi blev rätt så mycket försenade. För det första fick vi inte gå på planet förrän en stund efter den utsatta tiden och dessutom flög vi i mycket kraftig motvind vilket också gjorde att det blev försenat. Väl på Heathrow hade jag lite panik för att jag inte hade hört av mig till Polly (min värdmamma) och sprang som en galning genom de långa korridorerna till bagagebandet. Vad jag självklart hade glömt, dumt nog, är att man aldrig kommer någonstans i England utan att stå i kö först! Det var bara att gilla läget och ställa sig i kön till passkontrollen, vilket i och för sig var lite bra för då hade jag samtidigt tid att smsa Polly. Vad som inte var så roligt var att det bakom mig ställde sig en brittisk/judisk familj vars son var den jobbigaste ungen jag någonsin varit med om i hela mitt liv. Han var extremt otålig och ägnade sig därför åt att gå in i mig varje gång kön rörde sig minsta millimeter för att komma fram fortare! Samtidigt som han kommenterade allt och alla högt med en läspning som inte ens Jamie Oliver skulle klara av med många års träning!

Det gick i alla fall bra att ta sig igenom passkontrollen och hämta väskan, utan att slå ihjäl det judiska barnet. Även om det var väldigt nära! Är förresten ganska säker på att jag på vägen bort mot bagagebandet för Göteborg såg Mika, sångaren! Efter det träffade jag Polly och vi åkte hem till huset. De bor i Barnes, en förrort till London i sydvästra delen. Väl hemma fick jag träffa hennes man Max som är irländare och inte alls speciellt svår att förstå, som jag var rädd för från början! Barnen sov vid det laget så vi gick bara in och tittade på dem. Har istället ägnat den här dagen åt att lära känna dem. De är otroligt söta bebisar trots att de spyr väldigt ofta! Är aningen dränkt i mjölk som, så att säga, har gått ned i deras magar och sen kommit upp samma väg igen!

Än så länge känns det som om det här kommer kunna bli jättebra. Nu måste jag bara packa upp min väska, mitt rum liknar ett bombnedslag just nu. Behöver dessutom ställa undan väskan någonstans för rummet är ganska litet och min dubbelsäng (nu blev ni väl avundsjuka, framför allt du Stina) tar upp mesta delen av rummet. Just nu ligger väskan så att man måste gå över sängen för att sig från ena sidan av rummet till den andra. Ett annat problem jag har är att jag inte fattar hur man stänger fönstret, måste ta reda på det för jag håller mer eller mindre på att frysa ihjäl!

Sista måltiden, nästan i alla fall...

Just nu har jag lite mer än ett dygn kvar i Sverige. Jag måste säga att det känns aningen läskigt att tänka på hur det kommer att bli. Allt jag vet just nu är att jag kommer bli hämtad på flygplatsen av mamman och tvillingarna, vilket i och för sig känns väldigt roligt!

Innan jag behöver oroa mig för det här har jag lite kvar hemma att göra. Ikväll är det dags för den sista måltiden. Eller, egentligen inte för jag kommer antagligen att äta någonting innan jag åker vid sju-tiden imorgonkväll! Men ikväll har jag fått sätta ihop en trerättersmiddag som då ska vara lite av en avskedsmiddag. Jag har bestämt bruschetta till förrätt (tomat- och basilikaröra på ugnsrostat bröd), baconinlindad kyckling med pasta till huvudrätt och cheesecake med bär till efterrätt! Med Helge Skoog i bakgrunden hade det blivit värsta "halv åtta hos mig"-middagen! Jag måste säga att jag känner mig väldigt nöjd med mina val, men jag är mest nöjd över att jag lyckades baka cheesecaken alldeles själv. Det är någonting jag aldrig gjort förut!

I dessa förväntansfulla och spännande tider måste jag dock berätta någonting mycket sorgligt; min favoritpenna är borta! Jag sörjer den enormt mycket och hoppas verkligen att den kommer tillbaka innan jag åker imorgon. Det skulle kännas tomt att lämna landet utan den!