It's been a bad day, please don't take a picture!

Efter lite för mycket jobb under några dagar valde kroppen att ta ut sin rätt. Vaknade imorse och mådde redan då ganska dåligt och trodde att det berodde på för lite sömn. Kände mig sen svag och uppgiven under morgonen. Minsta lilla grej gjorde mig arg och allt kändes bara hopplöst. När jag sen stod och tömde diskmaskinen och barnen började skrika igen blev det bara för mycket. Jag tappade plötsligt andan och började gråta helt okontrollerat. För att lugna ned mig satte jag mig på golvet men det tog ganska lång stund innan det kändes bättre. När jag äntligen kände att jag kunde andas igen skakade jag i hela kroppen och var helt utmattad.

Vid lunchtid var jag därför inne hos en läkare i Teddington, som inte ligger så långt härifrån. Har fått konstaterat att det var en mindre panikattack men att man inte behöver oroa sig om det bara händer en gång. Behöver antagligen göra något åt mina arbetstimmar dock. Tolv timmar utan paus och dessutom flera timmar ensam om dagen med fyra månaders-tvillingar är lite för mycket nu i början! Det som är bra är att hela familjen är borta under helgen så jag har huset för mig själv. Det betyder att jag får sova! Någonting som är en bristvara när man bor med bebisar.