Om någon skulle göra en film om mitt liv skulle Lars Winnerbäcks låt Jag får liksom ingen ordning på mitt liv vara det perfekta soundtracket. Den strofen beskriver precis hur jag känner mig just nu. När jag skrev förra söndagen kändes det som att hela mitt liv var över, som att jag aldrig skulle kunna få kraften att komma tillbaka igen. När jag skrev den 17 januari däremot var jag på strålande humör och tyckte att allt gick och skämta om, även alla dumma saker jag hade gjort.
Egentligen svänger mitt humör väldigt mycket snabbare än på två-tre veckor. Jag vet inte riktigt vad det är med mig men jag har ingen som helst kontroll över hur jag mår. Den här dagen började ganska bra. Jag var och tränade, pluggade en stund och kände sedan för att göra någonting roligare.
Det gick på mindre än en timma från att jag var högt uppe på toppen och stod framför hallspegeln och dansade och provade mina finaste klänningar, kände mig till och med ganska snygg, till att jag satt vid skrivbordet och storgrät. Vad som hände eller när det verkligen hände, vet jag inte.
Det känns inte så bra att det här kan komma så plötsligt. Det kan bli svårt att hantera om en sådan dipp kommer vid något olägligt tillfälle.
Kanske är det normalt att känna sig här och till och med vanligt. Personligen hade jag dock helst bara velat ligga på stabil nivå så att jag antingen kunde vara glad eller göra någonting konkret åt det.
En annan helt fantastisk låt som innehåller en strof som väldigt mycket sammanfattar mitt liv just nu är Fleetwood Macs Landslide. Där sjunger dem Can I handle the seasons of my life? Well, as it turns out; no.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar