onsdag 1 april 2015

Ellens engelska eventyr, del 1

Efter många månaders planering, förväntan och förberedelser anlände jag äntligen till London i lördagskväll.
  Planet från Landvetter var ungefär 20 minuter försenat men det gjorde inte så mycket eftersom jag hade en relativt smärtfri resa över till London. Det hela började med att en äldre svensk man, på flygplatsen, gick in i min väska och blev orolig för att jag hade flaskor i den som han hade råkat göra sönder. När jag då svarade att jag reser lagligt blev mannen helt förstörd och undrade om det var olagligt att dricka sprit. Efter det hade vi en lång konversation om allt mellan himmel och jord och det slutade med att både han och hans fru önskade mig lycka till inför, vad de ansåg, mitt helt fantastiska initiativ att åka till London för fem veckors praktik.
  Flygresan över gick bra förutom lite turbulenser, en ganska äcklig men gratis macka och lite illamående vid landningen. Det var dock väldigt vackert att flyga in över London i mörker och se hur den enorma staden bredde ut sig under planet.
  På Heathrow gick jag fel tre gånger inom en radie av cirka 200 meter när jag skulle till tullen för att visa upp mitt pass. Tillslut hamnade jag i kön för EU-medlemmar och kunde snabbt och enkelt ta mig igenom tullen ned till bagagebanden där min väska dök upp på bandet i samma stund som jag hittat skylten med Gothenburg.
  Efter det var det dags för en bussresa från Heathrow till dit jag skulle bo tillsammans med Londons samlade skara av fyllon och packade ungdomar. Det tog mig nästan hela bussresan, som fylldes av irriterade miner och tankar från mitt håll om varför folk var så fulla den här tiden på dygnet, innan jag insåg att det var lördagkväll och därför fullt naturligt.
  Jag hamnade tillslut på rätt gatan men ägnade först ungefär 10 minuter åt att leta efter husnumret. Väldigt frustrerad över att husen gick direkt från 141 till 145 hittade jag tillslut en liten skylt med siffrorna 143 och kunde knacka på till mitt kommande hem.
  Jag bor nu hos en kvinna som heter Carla i husets minsta rum i ett väldigt typiskt brittiskt hus. Alltså smalt, trångt, slitet, kallt och utan någon normal temperatur på vatten men i övrigt känns det toppen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar