Dag 2: Skrubba, skrubba, skrubba, skrubba bort din sura min!
Andra dagen på resan, som egentligen var den första dagen, började med en liten men väntad besvikelse. Moln! Eftersom jag var väderansvarig hade jag sedan innan förberett mitt resesällskap på att första riktiga dagen skulle bjuda på få solchanser. Därför bestämde vi oss snabbt och lätt för att göra en utflykt den dagen till Armutalan. Ett, liknande, spa som erbjöd hamam, även kallat turkiskt bad.
Hamam innebär i stort sätt att man låter en (inte speciellt hårig) turk skrubba bort all smuts och döda hudceller man har kroppen. Hur äckligt det än kan låta för turken som måste skrubba är det oerhört lyxigt för svensken/norrmannen/holländaren/engelsmannen som blir skrubbad.
Att göra hamam i Turkiet är relativt billigt, i alla fall i Marmaris, innan man har fått höra om alla extra erbjudanden som går att lägga till från en mycket charmig liten brittisk dam. Exempelvis var det möjligt att byta ut den vanliga skrubben, som bara gjordes med vatten, till en kaffeskrubb eller en saltskrubb. Anna och pappa valde att bli skrubbade med salt medan jag som är lite mer excentriskt lagd valde kaffeskrubben. Vilket innebar att jag var den enda i hela rummet som var täckt i brun sörja, stank av kaffe och smutsade ned hela mosaikbänken vi låg på. Ett val jag var mer än nöjd med då kaffet gav en skön kliande effekt och jag såg väldigt solbränd ut i några minuter.
Andra erbjudanden som gick att lägga till var massage, ansiktsmask och fiskspa. Anna och jag valde till de två förstnämnda medan pappa tog hela paketet. Väl på massagebänken såg dessutom personalen till att tjäna lite mer pengar genom att övertyga oss om att vi behövde extra massage eftersom vi hade "problems" i ryggen och axlarna. Fast pappa var ännu värre för han hade "problems, problems, problems"!
Vi avslutade dagen med att gå ungefär en halvtimmas promenad in till hamnen för att leta efter restaurangen The Golden Plate, som enligt vår oerhört kompetenta guide från gårdagen hade försäkrat oss om hade den bästa mezen i Marmaris.
Nära på att ge upp hittade vi tillslut restaurangen som låg näst sist på den enormt långa strandpromenaden. Efter att ha testat den typiskt turkiska rätten meze, som kort och gott kan beskrivas som Turkiets svar på tapas och ska ätas tillsammans med bröd, kunde vi konstatera att det snarare var roligt att ha testat än väldigt gott. En hel vecka och flera mezeprovningarna senare kunde vi konstatera att guiden SuperSara hade helt fel då Golden Plate hade den sämsta mezen vi åt under hela semestern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar