Dag 7: Rule, Britannia! Britannia rule the waves!
Väntan och spänningen är nu över! Efter många dagar av hårt arbete har jag återigen satt mig tillrätta framför datorn för att fortsätta min berättelse i det Osmanska riket. Er väntan har inte varit förgäves, avslutningen är mycket stark om jag får säga det själv!
Vår sista riktiga dag i Turkiet blev en upprepning av den succé som följt från dagen i Icmeler. Vi tog alltså taxibåten från hamnen i Marmaris över till stranden i Icmeler.
Dagens last bestod bland annat av tre stycken mycket gentlemannamässiga unga brittiska män. De ägnade största delen av start och landgång med att hjälpa de äldre damerna i och ur båten. När vi steg av i Icmeler blev en dansk dam så överlycklig av det här vänliga beteendet att hon vände sig till sin man och sa "det var en ung man som tog mig i handen!"
Timmarna på stranden gick till största del åt att jobba på solbrännan en sista gång innan hemfärd. När vi var hemma igen och läckert bruna bestämde vi oss för att gå till en lite finare restaurang eftersom det var sista kvällen.
Vi satt uppe på terrassen till en av restaurangerna och blickade ut över Marmaris en sista gång och åt mycket god mat och hade det nöjsamt! När det sedan blev dags att betala insåg pappa dock att hans VISA-kort var försvunnit, vilket gjorde att vi fick betala kontant och sedan bege oss direkt tillbaka till hotellet för att leta efter det.
Eftersom vi var aningen stressade över att hitta kortet igen bestämde vi oss för att taxi hem. Någonting som visade sig vara en större omväg än om vi bara hade gått hem. Vår aningen otåliga taxichaufför hade nämligen inte tid att låta den lönnfeta engelsmannen framför oss betala innan han körde iväg utan började sakta krypa framåt tills han körde på engelsmannen. Det resulterade i ett raseriutbrott, likt en fjortis som fått en nagel avbruten, från engelsmannen där frasen "you fucking dick head" var en av de vänligaste...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar