Femte dagen började med fint väder och den sedvanliga frukosten för att sedan gå vidare till att bli en mycket spännande dag. Anna och jag bokade biljetter till att åka Rhodos dagen efter och sedan begav vi oss alla ned till hamnen för att åka till Icmeler.
Väl framme kunde vi konstatera att vi precis hade missat en båt då vi fick vänta nästan en halvtimma innan den vi satt oss på gick. Det var en stillsam resa genom bukten som bjöd på mycket vacker natur men tog dock betydligt mycket längre tid än tio minuter som vi alla tre trodde att det skulle göra. Efter snarare en halvtimma möttes vi av Icmelers långa sandstrand med palmer och lyxhotell runtomkring.
Det verkade vara fler än vi som hade fått tipset om att åka till Icmeler då det var näst intill proppfullt på stranden. Vi fick trots allt varsin solstol med tillhörande bord där vi sedan spenderade resten av dagen.
På grund av den starka solen och tryckande värmen hade sanden värmts upp till nästan outhärdlig temperatur. Någonting som pappa påpekade tydligt, med en uppmaning om att ta sig flip-flop, innan jag skulle ned och doppa mig i havet. Mitt oerhört kloka och genomtänkta svar var "jag springer ned!" Tio sekunder senare hade jag lyckats dra till mig samtliga strandbesökares uppmärksamhet då jag kvidande av smärta studsade fram likt en speedad känguru ned mot vattnet.
Hemma i Marmaris bestämde vi oss för att bryta traditionerna och inte gå ned till hamnen för att äta middag, då Anna och jag skulle gå upp tidigt nästa morgon. Istället gick vi tillbaka till restaurang Ibiza och vår charmanta servitör för en lugn utekväll och sedan lägga oss tidigt.
Turkiet fortsatte att överraska den kvällen! Halvvägs genom måltiden började vår tändsticksliknande servitör att spontandansa till musiken som spelades på restaurangen. Snart hade fler av personalen anslutit sig till dansen som nu övergått i väl synkroniserade koreografier och stundtals ersattes av mer traditionell turkisk dans.
Senare dök det även upp en Michael Jackson-kopia, en robot och fyra break dancers! Höjdpunkten av kvällen var ändå när Anna och jag var uppe på scenen och dansade loss till Macarena. Med andra ord, det blev ingen lugn kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar