Crash Boom Bang

Just nu sitter jag på mitt och har precis ätit upp min lunch. Om bara några minuter ska jag börja städa rummet och packa det sista som är kvar. Tänkte även göra en insats och städa köket en sista gång innan jag flyttar.

Igår var det sista tentan och jag tror faktiskt att den gick hyfsat. Dock var det inte tentan jag tänkte på allra mest när jag kom hem. Tog spårvagnen inne från stan, från hållplatsen Valand som ligger på avenyn, hem. Vi hann knappt fram till nästa hållplats innan olyckan var framme. En personbil försökte snedda framför spårvagnen men hann inte riktigt och det slutade med en kollision. Dock hann både spårvagnen och personbilen bromsa in så krocken blev inte speciellt allvarlig. Ingen människa kom till skada men vi blev ganska mycket försenade.

Vädret här de senaste dagarna har inte varit speciellt roligt. Igår blåste och regnade det så mycket när jag skulle till tentan att jag fick hålla i min mössa för att den inte skulle blåsa av. Dessutom kom det ibland såpass starka vindar så att man nästan tappade fotfästet när man gick utomhus. Även idag har det blåst en del men varit uppehåll under förmiddagen. För bara några minuter sedan började dock regnet vräka ned igen. Jag säger bara; roligt decemberväder! :)

It's The Final Countdown

Sitter just nu på mitt rum och känner mig lite nervös inför min allra sista tenta som börjar om några timmar. Har varit ute i lite väl god tid idag och är därför redan klar för att åka. Det är en lite konstig känsla att veta att det här är det allra sista jag kommer göra i kursen. Nu har man hållt på så länge att det har blivit en vana att sitta på föreläsningar och traggla oregelbundna verb.

På söndag kommer mamma och pappa och hämtar hem mig igen. Dessutom åker Anna upp från Halmstad över dagen och förhoppningsvis följer även Stina med. Hur som helst ska dem delarna av familjen som kommer till Göteborg gå på Jul på Liseberg tillsammans. Min idé, eftersom jag inte har varit där på jättelänge ville jag verkligen gå dit. Dessutom känns det lite dumt att ha åkt förbi Liseberg iprincip varje dag fram och tillbaka till universitetet i tre månader utan att ha gått in där!

Igår började jag packa min väska. Inte för att jag är rädd att jag inte skulle hinna det men för att det kändes bra att veta att jag är på väg. Den här terminen har väl inte varit speciellt lyckad för mig och därför känns det skönt att få åka tillbaka hem och förhoppningsvis få en nystart efter årsskiftet.

Nu blir det vinter, och bilen den slinter

I helgen har jag varit hemma för att utföra kanske en av de viktigaste saker för att det ska bli jul. Julbaket! Förra året var det jag och Stina som var ansvariga, med hjälp av Karin, eftersom Anna var i Australien. Iår var Anna tillbaka, starkare än någonsin, men å andra sidan hade Stina totalt felsatsat och åkte till Göteborg istället för att shoppa. Som ersättning för Stina slängde vi in ett mycket säkert kort; Karin Larsson! Även iår var hon med och förgyllde julbaket hemma hos familjen Tholin.

Det skulle bakas en antal olika sorters godis, bland annat; knäck, kola, snickerskakor och mozartkulor. Anna fick ta hand om de lite mer komplicerade sakerna medan jag och Karin istället blev ansvariga för mozartkulorna. Ett godis som nästan är omöjligt att misslyckas med! Det enda som väl inte blev riktigt som vi hade velat var själva chokladdoppningen. Var enda år lyckas man få till små chokladfötter! Det mesta av godiset lyckades, trots att sockret tog slut lagom till det sista som var knäck. Och den lite för söta fudgen behövde inte gå till spillo utan skäntes istället till den (halva) sockerälskande familjen Larsson.

Idag åkte jag tillbaka till Göteborg för min allra sista vecka på terminen. Det var dock lättare sagt än gjort. På grund av det lite lätta trafikkaoset under morgonen tog det längre tid än vanligt att åka. Jag märkte dock inte av alla 17 olyckor, som tydligen ska ha skett under dygnet, utan bara två. Det var en vid Rångedalabron och en bara några kilometer utanför Borås i riktning mot Göteborg. Jag blev dock inte så farligt försenad och stördes inte direkt av olyckorna utan sov ganska gott på bussen ändå!

Ellen är den viktigaste personen i familjen Tholin, det tycker Ellen i alla fall...

Jag älskar Sunes Jul (och sommar) framför allt av två skäl. Nummer ett; pappa hatar det och det är alltid kul att göra pappa riktigt irriterad! Nummer två; Sune är mellanbarn! Hur många filmer/serier finns det egentligen där mellanbarnet spelar huvudrollen?

Sune har faktiskt rätt när han säger att han är den viktigaste i familjen Andersson. Vi mellanbarn är viktigast och mest orginella. Vi är de enda i syskonskaran som har både ett yngre och ett äldre syskon (allt annat än roligt ibland). Dessutom verkar det svårare för oss att falla in i någon naturlig roll. Äldsta barnet; bossig, besserwisser, kontrollerande. Yngsta barnet; provocerande, bortskämd, egoistisk.

Vi mellanbarn är verkligen the glue that holds it all together. Vi är the sandwich and the stuffing, som en brittisk dam sa till mig en gång när jag berättade vilken ordning i syskonskaran jag hade! We are the champions! We are the world!

Helt enkelt; världen hade varit en sämre plats om inte mellanbarnen fanns!

Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för det är mammas födelsedag! Hurra! Hurra! Hurra!!!!!

Grattis på 53-årsdagen, mamma!!

Det tar 15 minuter, en kvart!

Egentligen kan man undra hur en person som absolut inte kan laga mat kommer på idéen att bjuda sina vänner på egengjord pizza. Framför allt när en av vännerna är dotter till ägaren av stans bästa pizzeria! Men, skam den som ger sig. Jag hade bestämt för att lyckas med de här pizzorna och det gjorde jag också!

Det var lite lätt panik när jag vid halv sju (gästerna skulle komma klockan sju) försökte bända upp en burk ananas till Hawaiipizzan. I sådana lägen brukar jag alltid göra någonting riktigt korkat, den här gången var inget undantag. Jag tog tag i kanten på locken och försökte dra upp det, ändå tills jag insåg att såna kanter är vassa och skar upp tummen!

Men trots lite blodspill, en aningen bränd Hawaiipizza och en dvdfilm som under cirka 5 minuter satt fast i DVD:n var det en otroligt lyckad kväll! Jag fick beröm för pizzorna och alla verkade väldigt mätta och glada när de åkte hem! Dessutom var jag överlycklig över mina relativt ordentliga vänner som gjorde städningen efteråt både lättare och snabbare :)

I feel like I wanna smack somebody, turn around and bitch slap somebody

Ibland känns livet som ett stort skämt. För några år sedan, framför allt i trean på gymnasiet, byggde man upp väldigt mycket förhoppningar om hur fantastiskt livet skulle bli efter studenten. Man tänker att man ska hålla kontakten med alla sina gamla vänner och samtidigt hitta massa nya! Man ska jobba ett tag hemma, sen åka ut och resa och sedan plugga. Det här ska bidra till massor med nya upplevelser och göra att man blir en mer erfaren och lyckligare människa. Allt ska bli jättekul nu när man inte längre måste gå till skolan varje dag och läsa saker som någon svensk riksdag har bestämt att man ska läsa...

Sedan går det typ ett och halvt år och man sitter i ett tvåvåningshus i Göteborg. Man har förlorat en av sina allra bästa vänner, som man aldrig skulle tappa kontakten med. Man har inte fått en enda nya jävla vän. De jobben man har fått prova på är arbetslöshet och ett totalt misslyckat au pair-jobb, i London (där man redan bott en gång i sitt liv!) Under något totalt "brain dead"-moment har man bestämt sig för att läsa franska, som man hatar!

Den enda erfarenheten rikare man är är; life's NOT to short to make all the mistakes yourself! Man är inte en lyckligare utan snarare mycket bittrare människa och tvivlar ännu mer på sin egen förmåga än någonsin tidigare.

FAN, VA BRA DET HÄR BLEV DÅ!!!

Gråtande kräftor, I don't think so...!

Jag är ungefär två sekunder från att freaka ur över texterna i min franskbok! Igår gjorde jag mitt yttersta för att översätta en text som inte hade någon logik överhuvudtaget. Första mening blev i den svenska översättningen; enligt legenden i Kanada, gråter kräftorna! Det var en bild på en gråtande kräfta bredvid texten så jag antar att det blev rätt...

Vad som var väldigt konstigt var att efter ett tag slutade det handla om kräftor, istället handlade det om Louisiana. Vilket inte är jättekonstigt eftersom det är en fransktalande stat i USA, men hur i helvete kunde det gå från kräftor till Louisiana?! Helt plötsligt handlade det om den fransksprungna folkgruppen Cajun, i södra USA...

När det stod om musik och dans, och att man dansade för att barnen skulle somna insåg jag att det inte handlade om kräftor längre! Eller så gjorde det, kan kräftorna gråta kan de säkert dansa också... I alla fall, det var en dum och värdelös text och jag får det INTE att gå ihop!!

Mitt hår är fult, min dator är dum och mina kärlekshandtag har träningsvärk...

Det är väldigt jobbigt att vara fejkblondin av många anledningar; man kan inte skylla sin dumhet på hårfärgen (fastän man mycket väl är lika korkad som en äkta blondin!), det dyrt om man ska hålla färgen snygg och man får en skitful utväxt som gör att håret ser ständigt fett ut!! Det är just vad jag har råkat ut för just nu, mitt hår är i desperat behov av att färgas. För tillfället måste jag ha håret uppsatt hela tiden eftersom jag inte vill att det ska se ut som att jag inte har tvättat håret på en månad :(

När man redan har enorma problem med att fatta vad det står på franska känns det otroligt onödigt att den svenska översättningen ska vara omöjlig att förstå också. När jag skriver in det som står i min bok i google translate blir översättningen på svenska helt obegriplig, jättebra hjälp man fick där då!!

På gymmet idag sprang jag i 20 minuter och tränade ryggen. Jag blev trött efter typ 3 minuter och kände mig fruktansvärt otränad, det var tråkigt. Nu gör det i ont i kärlekshandtagen, det enda som kan vara bra med det är att det kanske är ett tecken på att de är på väg att försvinna. Jag hoppas verkligen det eftersom de inte fyller någon funktion, inte är snygga och jag förstår helt enkelt inte varför de finns där...!

Om man inte kommer på den rätta formen av verbet, kan man hitta på en egen då?

Att ha sin första riktiga tenta på universitet är ganska annorlunda mot att ha prov på gymnasiet eller högstadiet. Det har jag fått uppleva idag, bara att behöva legitimera för att få skriva tentan kändes märkligt! Salen som vi satt var hur stor som helst och varje bänk var märkt efter vilket kurs/program man läser så att man visste var man skulle sätta sig. Samtidigt som oss hade också läkarstudenterna tenta.

Tentan i sig gick väl sådär... I början kände jag mig förvånad över mig själv att jag inte fick total black out eller inte ens fattade vad jag skulle göra redan på första frågan. Mot slutet blev det dock lite sämre! Kombinationen av trötthet, kan nämligen inte sova på nätterna eftersom min kära tyska vän i rummet bredvid har skaffat sig högtalare till sin dator och nu tvingar resten av huset att lyssna på hans vedervärdiga musik fram till cirka klockan 2 på nätterna(!), och att man börjar kvävas av den dåliga luften i rummet är inte en speciellt lyckad!

När jag inte längre kunde komma på hur man skulle böja vissa verb bestämde jag mig istället för att hitta på egna tempus. Vet inte om man kan få något bonuspoäng för kreativitet eller något, men man kan ju alltid hoppas! Så många esteter som läser på Sveriges högskolor kan man ju hoppas att de har lyckats införa det! :)

Man ska vara tacksam över det liv man har fått...

sägs det! Men varför ska man vara tacksam över någonting man tvingats till? Hade jag fått välja själv, hade jag aldrig fötts.

I wish I could tie you up in my shoes,

Make you feel unpretty too.

Utan mitt dyra smink, mina otaliga hårvårdsprodukter och mina fashionabla kläder är jag ingenting, ingen alls. En del säger att jag har fel, att jag har andra kvalitéer. Att de skulle tycka om mig ändå. Men skulle jag tycka om mig då...?

Jag skulle inte ens stå ut med mig själv då.

Always find myself in the position that makes me feel so damn unpretty.

Tanter med tid

Snälla alla pensionärer; jag vet att ni har all tid i världen men det betyder inte att alla vi andra har det! Till exempel de små damerna på bussen till Borås idag...

För det första; man kan ju försöka titta sig omkring lite efter en betalningsautomat när man kommer in i bussen istället för att stå och vifta med sitt VISA-kort och skrika; VI SKA ÅKA TILL BORÅS!

För det andra; när man ska välja platser i bussen behöver man inte först stå och disskutera länge och väl i mittgången om var man ska sitta innan man otroligt långsamt tar sig upp för trappan (!) för att hitta platser. Speciellt när det finns lediga platser där framme, som dessutom är anpassade för sådana som har lite svårt att gå!

För det tredje; när man väl har hittat de platserna man tycker är bra kan man fort bara sätta sig där så att bussen kan åka iväg. Man behöver inte börja ta av sig jackan, kolla om det finns säkerhetsbälten och prata om vem som ska sitta vid fönstret och vem som ska sitta vid gången... För att sedan sätta sig på varsin sida om gången!!

Och sist men inte minst; ni må ha dålig hörsel men vissa av oss har det inte! Det är skitjobbigt att behöva lyssna på två gamla tanter som sitter och skriker till varandra om att det tråkigt väder och om det är mycket trafik på vägen när man försöker vila och lyssna på musik!!

Det är bara vad jag tycker...

Forgive, sounds good.

Forget, I'm not sure I could. They say time heals everything, but I'm still waiting.

Every now and then,

I get a little bit lonely and your never coming around, every now and then I get a little bit tired of listening to sound of my tears.

Every now and then I fall apart.

Soy un perdedor,

I'm a loser baby, so why don't you kill me.

Oh Thunder,

only happens when it's raining, players only love you when they're playing.

Close enough to start a war,

all that I have is on the floor, God only knows what we're fighting for, all that I say, you always say more.

Since I've come home,

well my body's been a mess, and I miss your ginger hair, and the way you like to dress.

Excusez-moi ! I'm a retard.

Min första tenta någonsin! Jag är inte nervös över att jag ska säga fel, glömma hur man uttalar olika saker eller inte förstå instruktionerna. Däremot blev jag otroligt nervös och stressad över att man kunde höra de andra i rummet fastän man hade hörlurar på sig. Inte exakt vad de sa men ett litet mummel som låg i bakgrunden hela tiden! Alltså tror jag att jag gjorde sämre ifrån mig än vad jag borde ha gjort på tentan. I och för sig räcker det nog till ett G, men ändå! Hur efterbliven får man bli?!

Ma petite chambre

Den allra första texten jag läste i franska på gymnasiet hette "Ma petite chambre" vilket betyder; mitt lilla rum. Den handlade om en tjej som precis flyttat in i sitt studentrum. Precis som jag gjorde för ungefär två och halv timma sedan. För tillfället känns det lite konstigt att sitta i ett helt främmande hus med nästan främmande människor och försöka intala mig själv att det här ska bli mitt hem de kommande tre/fyra månaderna.

Vid kvart över ett idag kom mamma och pappa och hämtade mig ute i Tynnered och efter kaffe med smörgås en hel del prat med Gudrun och Magnus begav vi oss till östra Göteborg. Eftersom mamma och pappa skulle iväg ikväll hann vi iprincip bara med att lämna mig och mina grejer och sedan åka handla lite mat.

Nu har jag packat upp det mesta och bäddat sängen och det börjar kännas lite mer som hemma med mina grejer i rummet. Dock är det alldeles för städat för att kunna vara mitt rum på riktigt, men kommer jag säkert att kunna rätta till inom ganska kort tid! :)

Sanningen om Sveriges framsida!

Under mina knappa två veckor i Göteborg hittills har jag fått ganska många nya kunskaper, utöver fransk grammatik då såklart!

1. Att göteborgare ska vara goa och glada stämmer INTE! Än så länge tycker jag att de flesta här verkar sura och stressade mest hela tiden.

2. Det verkar vara en grej bland fransklärare att avsluta sina egna meningar med ett; mm! Exempel; grammatik-Mårten, uttal-Andreas, allround-Lena...

3. För att undervisa i franska på unviersitet måste man uppfylla tre viktiga krav; man måste vara man, man måste vara en extrem nörd utan någon som helst känsla för stil och man måste ha en sydsvensk dialekt.

4. Västtrafik HAR trevliga busschaufförer! Man tror nästan inte att det är sant men på vägen tillbaka från Ulricehamn till Göteborg lyckades jag stöta på två stycken riktigt vänliga människor som körde buss för Västtrafik...!

5. Hållplaster längs Göteborgs spårvagnsnät har väldigt roliga namn! På 8:an mellan Frölunda och Angered kan man gå av på Musikvägen eller Positivgatan. Och på 5:an mellan Torp och Länsmansgården finns det en station som heter Bögatan!

Lite fakta om Göteborg eller saker realterade till Göteborg från mig till alla att fundera över!

Get Lost Bitches!

Humanisten i Göteborg är ett speciellt ställe! På språkdelen är det väl inte extremt men dock så att man märker av det tydligt. Det är ett ställe som skulle driva lillasyster Tholin till vansinne. På humanisten verkar det nämligen vara så att målet är att se så ful ut som möjligt! Eller rättare sagt; så annorlunda ut som möjligt. Med andra ord är det som att gå estet på gymnasiet. Det är många som har hattar, klänningar i konstiga mönster à la sextiotal eller helsvarta kläder. Att man vill se ut så har jag inga problem med men när man ser killar med tygkassar i händerna vill jag faktiskt bara rycka de i händerna på sin ägare och gå loss med en stor sax!

Innan jag började var jag lite orolig att inte passa in där, småstadsmänniska som jag ändå är. Men det är nog inte speciellt svårt att förstå att jag inte är den som sticker ut mest där, om man säger så! Jag uppskattar dock öppenhet, för det är inte så kul att träffa massa bitchiga tonårstjejer som bara tänker på sitt utseende hela dagarna! Fast jag ska verkligen inte säga någonting, märkte att jag hade en hel del stylingprodukter när jag packade min väska i lördags! :)

Kommer det spårvagnar från två håll...?

Igår genomfördes stora flytten till Göteborg. Och idag skulle jag själv försöka ta mig runt staden utan hjälp från mamma och pappa. Det här var lättare sagt än gjort för en liten bonde från Ulricehamn! För det första lyckades jag gå fel på vägen till Frölunda Torg, där jag skulle åka spårvagn in till centrum. När jag äntligen kommit fram lyckades jag framstå som en riktig idiot när jag skulle köpa spårvagnskort. När någon frågar vilket sorts kort man vill ha ska man inte svara; ett som går runt hela staden!

Att komma till rätt station var inte alls svårt men däremot att gå över vägen! Jag går av spårvagnen på Korsvägen och ska där bara korsa gatan. När jag skulle gå över tittade jag välidgt noga så att inte spårvagnen jag stigit ur skulle fortsätta och köra på mig. Vad jag däremot glömde var att titta åt andra hållet på de som kom därifrån! Skämdes därför ganska ordentlig när jag förstod varför det tutades så fruktansvärt på min vänstra sida...

Det diganostiska testet var för övrigt svårt men jag hoppas det blir bättre imorgon när vi ska ha ämnesintrudoktion. Dessutom ska jag försöka inskaffa min kurslitteratur antingen imorgon eller på onsdag!

Juni, juli, augusti; allting verkar lättare då

Hela sommaren har jag vetat exakt vad jag ska göra! Det har varit jobb nästan varje dag och de dagarna det inte varit jobb har det mest blivit vila och en och annan tur till gymmet. Nu är snart augusti slut och det betyder att man måste börja ta tag i sitt liv igen.

Att stanna på Solrosen känns ganska lockande på grund av tryggheten med att man kan jobbet och det är en säker inkomstkälla. Samtidigt som jag är lite trött på det jobbet och känner mig redo att göra någonting annat. Framför allt känner jag mig nog redo att flytta hemifrån. För jag kan faktiskt komma ihåg att ta med nyckeln när jag går iväg själv numera! Oavsett vad mamma tror :)

Så nu kommer det bli plugg på universitetet om bara några dagar. Och dessutom i den enorma metropolen Göteborg! Känns ganska stort nu när man vant sig vid lilla Ulricehamn. Men, men lite omväxling skadar inte och det är nog inte helt dumt att vara på ett ställe där man inte känner igen varenda människa när man är på ICA. Även om det aldrig varit något problem för mig eftersom jag knappt känner igen mig själv mellan gångerna jag tittar i spegeln!

The next desperate housewife, that's me!

Efter gårdagen var jag inte speciellt säker på att jag skulle orka göra någonting alls idag. Eftersom bästa kompisen fyller 19 nästa vecka tog jag med henne till Borås för att fira. Kvällen började med middag på Oliven. Jag åt vitlöksbruschetta till förrätt och lax till huvudrätt medan Karin valde tzatsiki till förrätt och sedan pasta med oxfilé. Dessutom delade vi på en flaska vitt vin. Båda två var eniga om att maten var otroligt god!

När vi var mätta och belåtna var det dags att höja alkholnivån i blodet rejält! Därför begav vi oss till Viskan för några cider och lite skitsnack. Karin åkte dessutom på en ordentlig hicka som hon fick hjälp med att bota av tjejen från bordet bredvid. Vi avslutade kvällen på det nya Puls som numera heter Edge. Där var både inträde och garderob gratis, vilket man på ett sätt kunde förstå eftersom det inte var något folk där var de nog tvunga att hitta på ett sätt att locka dit kunder.

Over all hade vi en riktigt rolig kväll! En lyckad kväll brukar ju dock betyda en ganska tung dag efter! Men efter att ha sovit till kl 13, tagit några huvudvärkstabletter och druckit mycket vatten känner jag mig helt okej. Så under eftermiddagen har jag både hunnit baka scones och storstäda mitt rum. Med andra ord skulle jag ha blivit en perfekt medlem av desperate housewives där man både måste kunna festa hårt och ändå klara av att ta hand om hushållet dagen efter! :)

Skoskav, Solrosen, Harry P och jag!

Man tänker att man ska vara duktig och köper ett par nya, svindyra träningsskor för att få bra stötdämpning för knäna och så får man hemska skoskav!

Man tänker att man ska vara snäll och jobba för någon annan en helg och då får man åtta dagar i rad varav sex börjar man klockan sju eller kvart i sju!

Man tänker att man ska göra någon glad och bjuda med de på bio och så stämmer inte ens jobbschema och man kan inte gå på den nya Harry Potter filmen tillsammans!

Börja 06.45 borde också vara OB!

Fast börja klockan 07.00 är inte så mycket bättre det heller. Har verkligen insett hur mycket jag hatar att gå upp tidigt på morgonen! Har ju inte gjort det nu på ett tag så jag har väl lite kommit ur den vanan. Tycker i vilket fall som helst att man borde få OB-pengar fram till klockan 10.00 vilken vardag som helst! Ja, ja, jag ska väl inte klaga egentligen. Jag har ju ett jobb och jag får pengar för det, det är alltid något! :)

I övrigt är livet bra; har inget att ha på mig på konfirmationen på lördag, behöver verkligen duscha och jag känner mig tjock! Ibland är det underbart att leva :) Nej, helt ärligt har jag faktiskt fått låna en klänning av Anna som jag nog kan ha och duscha ska jag göra så snart det blir ledigt i badrummet. Känner mig fortfarande lite tjock men jag ska ned och träna imorgon så jag hoppas att den känslan ska försvinna snart! Eller att fettet försvinner, det skulle jag nästan bli gladare för :)

Vi ska ha myyysig fikastund!

Egentligen hade jag tänkt att vara lite seriös idag och gå till gymmet och köra både kondition- och styrketräning. Men det såg Karin Larsson till att sätta stopp för! :) Hon behövde nämligen, precis som jag, göra lite ärenden på stan och ville samtidigt passa på att ta en fika. Självklart var det ingen tvekan om att skjuta upp träningen en dag för att träffa Karin. Temat för fikat/shoppingen var; myspys! Det lyckades vi leva upp till bra, tycker jag :)

Imorgon kan jag nog inte räkna med lika mycket mys. Då ska jag nämligen på brand/lyftinformation inför jobbet i sommar. Säkert väldigt viktigt och nyttigt att gå på men känns ändå som man kunde komma på något roligare att göra! Får tänka på att man får betalt för det, då kanske jag klarar mig igenom det hela!

När Karin och jag kom hem idag väntade en mycket trevlig sak på oss. Brudparet från i lördags hade varit här med vår lön! Vi var mycket nöjda med den och det var roligt att känna sig så uppskattad efter en kvälls hårt arbete. Helt ärligt måste jag dock erkänna att vi hade väldigt kul när vi hjälpte till under bröllopet även om det stundtals var ganska slitsamt!

Om man skulle ta och åka till Borås tre dagar i rad...?

Det har blivit en otroligt massa körande de här senaste tre dagarna. Dessutom till nästan samma ställe varje dag! Riksväg 40, mammas Renault och jag har i princip levt i symbios med varandra, skulle man kunna säga!

I onsdags ville Stina till Borås för att leta efter en klänning till skolavslutningen. Snäll syster som jag är skjutsade jag henne och Emelie in till Borås för att gå i affärer. Stina hittade en klänning och jag hittade ett linne som jag var väldigt nöjd med!

Farmor och farfar hade bjudit in oss på våfflor igår så vid kvart i tio satte Stina och jag mig i bilen och åkte mot Borås. Där väntade vi en stund på att Mia skulle släppa av Anna så att hon kunde åka med oss. Det gjorde hon också tillslut och vi körde vidare mot Tolared. Hos farmor och farfar blev det våfflor, köttbullar, bildvisning och en och annan historia från farfars uppväxt! :)

Imorse kom Stina på att hon inte gillade klänningen hon hade köpt till avslutningen och ville byta den. Därför gjorde vi oss alla tre i ordning för att än en gång bege oss mot Borås. Lite innan vi skulle åka blev Stina dock tillsagd av sin äldsta storasyster att prova klänningen en gång till för säkerhetsskull. Med några små korrigeringar och lite övertalande från sina systrar insåg Stina dock att klänning visst var både väldigt fin och satt helt perfekt. Hon följde därför inte med till Borås men Anna och jag som redan var klara bestämde oss ändå för att åka in en liten stund. Tur var nog det för båda två eftersom vi hittade massa fina saker som vi både behövde och ville ha!

Mellan Ellen Elly Belly Ella Bella Sockerfjälla Boll!

Ovanstående mening är inte ett bevis på att jag har blivit mer knas än vad jag är i vanliga fall. Det är några av de smeknamn min pappa kallat mig under min uppväxt. Jag har ingenting emot smeknamn men just de som pappa har hittat på till mig är verkligen hemska!

Det borde nästan vara förbjudet att döpa sin mellersta dotter till Ellen, det blir väldigt lätt Mellan Ellen... För att inte tala om Elly Belly! Någon mer som direkt får en bild av en stor tant, med en enorm bilringsmage, jobbigt gäll röst och white trash-sminkning...? Dessutom i sällskap med en liten, lurvig och aggresivt skällande hund som skäms bort till tusen och kallas "mattes lilla snutte-plutt!"? (Tänk med hyperljus röst och myyycket bebisspråk)

Ella Bella kan jag tycka är okej, Bella betyder trots allt vacker på italienska. Men då behöver man väl inte lägga till Sockerfjälla Boll efteråt?!

Men som tur är kommer jag att kunna hämnas en vacker dag. Jag har nämligen världens bästa namn för att bli en brittisk kunglighet; Princess Ellen Mary Elizabeth...

A trip to the motherland!

Igår kom jag hem från mammas hemtrakter, nämligen Karlskrona. Var nere för att passa lilla kusinen några dagar och hjälpa till med lite annat smått och gott! Har bland annat hoppat studsmatta, tittat på bolibompa, vattna blommor och raceat med mormors bil. Hann även med att träffa lite andra människor, såsom Ingers kompis Malin som har en egen glashytta och Anna S med alla tre barnen.

Sammantaget var det en mycket bra vistelse, förutom att jag glömde massa saker när jag skulle åka hem. Skyller det på att Mapi höll på att tjata hål i huvudet på mig under tiden jag skulle packa... :) Fast egentligen var det mitt fel, men det känns lättare att skylla det på någon annan. En ganska vanlig egenskap i min släkt. Tror att alla vet vilka jag syftar på men jag nämner inga namn; mormor, mamma och Anna!

Ska snart få mina grejer i alla fall, eftersom Inger lovade att skicka de så snart som möjligt. Just nu håller jag dock mest på att ladda inför "the return of the lost older sister", så man kan säga att vi har fullt upp här hemma! :)

VAD ÄR DET FÖR EN DAG? ÄR DET EN VANLIG DAG? NEJ, DET ÄR INGEN VANLIG DAG FÖR DET ÄR ANNAS FÖDELSEDAG! HURRA! HURRA! HURRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA

Idag fyller min storasyster år. Fast hon är inte hemma så man kan inte gratta henne på riktigt, för hon är i Thailand. Men jag skickade ett grattissms redan klockan kvart i nio imorse! Det är inte illa det... Snart är hon dock hemma igen och då kan vi fira henne mer på riktigt, det är ju faktiskt bara tio dagar kvar nu :)

Stora grejen denna helgen dock... Trots att jag egentligen tycker att det är ganska tönigt satt jag självklart som fastklistrad igår när det var dags. Och i tisdags och i torsdags... Eurovision Song Contest är på något sätt intressant, och samtidigt jättenördigt! Var dock roligt att det gick såpass bra för Sverige, hade jag verkligen inte räknat med. Ett tag trodde jag faktiskt att Eric Saaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaade skulle kunna vinna :) Vad som nästan var ännu roligare var att det gick dåligt för den genomslemmiga ryssen!

Tyvärr tycker jag inte att låten som vann var speciellt bra alls! För inte tala om tvåan, kommer fortfarande inte ens ihåg den! Naturligtvis är jag också ledsen att de irländska ADHD-tvillingar inte blev bättre än åtta :( Tycker att det är jättefint att även människor som fått alla sina hjärnceller förgiftade av hårspray får vara med i tv! :)

Genomstekt!

Efter tre dagars intensiv solning känner jag mig nu varm rakt igenom! Lite röd men det lägger sig förhoppningsvis under natten, i övrigt mer brunaktig ton i huden. Har faktiskt inte ägnat de här dagarna åt så mycket annat än just solning.

Under eftermiddagen blev det dock en promenad med Johanna längs sjön. Men ganska snart hamnade vi, varma och törstiga, på ICA för att inhandla glass och mineralvatten. Jag passade även på att köpa några paket läkerol eftersom mamma har köpt fyrpack i den enda smaken jag inte gillar och VÄGRAR köpa mer innan de är slut!

Promenaden avslutades dock med att jag spenderade mer pengar än vad jag egentligen har råd med. Johanna behövde nya sommarkläder så jag var ju snäll och följde med som smakråd, vilket resulterade i att jag nu äger en ny klänning! Tyckte väldigt mycket om den men kanske borde ha införskaffats vid ett annat tillfälle. Vad som är helt klart är att jag aldrig mer får gå ut på en spontanpromenad med VISA-kortet i fickan! :)

Fyra små flickor skulle gå en gång till Lager ut i Gällstad!

Och dit kom de också! Fast vi gick inte, vi åkte bil. Jag körde! Det var jag, Karin, Stina och Emelie som tillsammans tog sig en runda till Gällstad för att shoppa lite. Vi började med en god och mycket trevlig fika på Lagers café. För mig och Karin blev det tomat- och mozzarellapaninis, medan Stina och Emelie valde pannkakor med sylt och grädde. Efteråt tog jag en mandelbiscotti och Stina och Karin vill också ha kakor. De valde istället båda två att ta snickerskaka. Därmed skapade de en trend som skulle fortsätta genom hela shoppingen.

Trenden var nämlingen att Karin och Stina skulle välja samma saker hela tiden! När vi sedan gick in på Lager blev det mycket provning av olika klädesplagg. Själv hittade jag bara en klänning som jag ville prova, dock var den inte alls lika fin på som jag trodde. Stina och Karin valde självklart en likadan skjorta som de köpte.

Vi vandrade sedan vidare mot Scorett för att titta på Converseskor. Efter mycket provning och en hel del beslutsångest hos oss alla hittade vi något som vi ville ha. Jag provade tre olika sorters sandaler med kilklack innan jag tillslut bestämde mig. Karin och Stina sprang runt och velade över Converseskorna men tog sig slutligen samman och köpte likadan vita, bägge två!!

BLOD!! BLOD PÅ MIN FÖDELSEDAG!!!

Det är ju i och försig inte min födelsedag men det är deifintivt blod! Råkade skära bort en bit av huden på pekfingret idag när jag skulle skära en apelsin. Så nu sitter det en skinnflisa lite löst som man kan lyfta på, om man vill... Ser inte så farligt ut men det gjorde faktiskt väldigt ont :(

I övrigt denna helgen har jag ägnat mig åt att gå upp tidigt på morgonen. Jobbade både idag och igår, började sju igår och kvart i sju idag. Som tur var jobbade jag inte så länge någon av dagarna så jag hade mycket tid hemma på eftermiddagen. Som jag inte tog vara på så väl utan spendare åt att sova! :)

Skulle egentligen ha åkt till Gällstad idag med Stina men det blev ändrade planer. Nu verkar det som om en Gällstad-utflykt kommer att bli av senare under veckan istället. Jag behöver lite finare skor som jag kan ha på till exempel den student jag ska på senare i månaden :) Stina den lilla märkesnörden däremot ska försöka hitta converseskor.

Skönhet, lycka och kärlek är:

Jobba, jobba, jobba!! (På solbränna och högre inkomster)

Påskhelgen har iprincip varit perfekt. Mycket sol, mycket godis och mycket pengar! Trots att jag jobbade tre dagar i rad (påskafton till annandagen) har jag lyckats få tider så att jag ändå har kunnat ligga ute i solen och jobba på brännan. Även om det igår blev lite väl mycket, trodde jag först men sen visade det sig att solkrämen jag hade använt var gammal och det var orsaken till varför jag blev alldeles rödflammig.

Påsken började mycket bra under långfredagen med lunch och fika hos farmor och farfar. Fick även ett påskägg av dem som tog slut lite för fort :) På kvällen sen kom Karin hit, precis hemkommen från Paris, för att äta pizza med mig och Stina. Sen bestämde vi oss för att se på film och Karin förgyllde kvällen med att sjunga för alla som ville lyssna, alltså bara hon själv!

I lördagskväll var det hel hög med människor här. Närmare bestämt Rina, Fanny, Johanna och Daniella. Det blev mycket tjöt, skratt och en och annan drink. Otroligt lyckad kväll även om de inte kunde stanna så länge eftersom de skulle vidare till Borås sen.

Fast det som jag nästan är mest nöjd med denna helgen är att jag har jobbat så mycket OB, vilket betyder bra betalt! Kanske inte det allra bästa med helgen för det var ju såklart att Elfsborg vann mot Malmö, men definitivt en upplyftande tanke :)

HUNGRIG!!!

Klockan är snart halv nio och vi har inte ätit kvällsmat än! Det beror på att Stina är på någon kyrkgrej för konfirmationen och vägrar tydligen komma hem igen. Alltså sitter resten av familjen just nu och svälter ihjäl...! Vi ska äta påskbuffé ikväll så det känns lite dumt att dö en sån här kväll när det har varit så mycket jobb med maten :(

Jag har börjat träna på onyx igen och känner mig i jättedålig form! Kanske inte så konstigt med tanke på att senaste jag tränade regelbundet på gym var i november. Hoppas dock på att snart få lite bättre flås och orka mer på spinningpassen. Det är lite pinsamt att börja bli trött efter första låten, som dessutom är uppvärmningen! :)

Lille katt...

På grund av den underbara dagen har jag inte kunnat annat än att känna mig lite ledsen. Det kändes väldigt ensamt idag när jag satt på uteplatsen helt själv. Jag saknade verkligen att ha någon där som rullade sig på stenplattorna eller letade skugga under syrénhäcken. Han var nog trots allt den i familjen som mest skulle uppskattat en solig dag. Ibland saknar jag min Pepsi, jobbigt mycket!

Here comes the sun!

Hur har man klarat av så många månader av vinter, egentligen?! Det är faktiskt helt hemskt att bo i det här landet största delen av året! Men det som är bra är att man blir ännu gladare när våren äntligen kommer. När jag tittade ut genom fönstret imorse kunde jag inte göra annat än bara le! Att se solen igen var lycka. Självklart ägnade jag dagen åt att sitta ute så mycket som möjligt.

För att få riktig sommarkänsla var mamma och jag på ICA och handlade massa frukt och bär som blev till en fruktsallad! Det var ganska underbart att sitta ute och solen och njuta av den, kan jag säga. Dessutom fick jag ett mejl idag om att de kläderna jag beställde från Gina Tricot kommer direkt hem i brevlådan! Då slipper alltså jag åka ned till OKQ8 bara för att hämta ut ett paket :) Nu hoppas jag bara på att de kommer imorgon eller på onsdag!

Kläderna från H&M ska också komma under veckan, mycket spännande! Så just nu är jag totalt pank efter shoppingen men otroligt lycklig. Finns det något mer betydelsefullt och lyckobringande att lägga sina pengar på än nya kläder...? :)

Ibland är det gött att vara trött

Jobba tre dagar i rad är ganska jobbigt när man mest legat hemma och latat sig den senaste tiden. Jag har ont i fötterna, är ordentligt trött och har inte hunnit med att tvätta på några dagar. Med andra ord känns det helt underbart att ha någonting meningsfullt att göra igen! Det var längesen jag kände mig så välförtjänt av lite ledighet som jag gör idag. Jag var nog lite väl snabb att bedömma jobbet, det är inte så farligt faktiskt!

Igårkväll hade desstuom den stora äran att få besök av självaste Karin Larsson! :) Vi lagade tacos, åt lite för mycket godis (jag i alla fall) och tittade på tv. Det var alltså en väldigt lyckad kväll. Dessutom var det kul att se hur fort hon har blivit bättre sen operationen, går som en klocka :)

Om några timmar kommer mamma och pappa hem från Gotland. Har därför en lugn stund nu innan de kommer hem och tjötar hål i huvet på en om sina möten med våra finaste svenska kungligheter! :)

Fashion mistakes by Ellen!

Sitter och funderar på vad jag tycker är fula kläder/skor/accessoarer, alltså mode! Tänker därför lista några saker som jag anser är riktiga fashion mistakes.

1. Foppatofflor; gummiskor med hål, kan det bli mer fel...?

2. Sockar i sandaler; för det första: varmt och för det andra: varför...?!

3. Sockar i ballerinaskor; nästan värre än i sandaler, bara ett tecken på noll modekoll!

4. Långkjolar, typ 70-talshippie; det är ju alltid kul att se ut som man lindat in sig i en alldeles för stor, otroligt ful bordsduk... Not!

5. Leopardmönstrat; två ord: white trash!

6. Polotröjor; världens mest osexiga klädesplagg!

7. Byxdressar; okej upp till fem års ålder, annars bara ett stort no, no!

Det alltså vad jag tycker, feel free to argue!

Om en stund ska jag till mitt otroligt roliga jobb på Solrosen... Vaknade klockan sju i morse med världens panikkänslor och hoppade upp ur sängen. Har nog aldrig kommit upp så fort någon gång i mitt liv, satte på datorn och började söka nya jobb. Måste därifrån, fort!!

Åldersnojja?

Den här veckan har varit väldigt speciell för mig, trots att det bara har gått tre dagar än! Jag har under de här tre dagarna hunnit börja på två nya jobb och skicka in min ansökan till högskolan. Med andra ord känns det som om det här har varit en förberedelsevecka inför framtiden.

Mitt stora nya jobb är på Solrosen, där jag egentligen skulle sommarjobba bara men eftersom de har dåligt med personal just nu fick jag börja redan idag. Fick reda på det igår, för övrigt! Jag har en gång tidigare i mitt liv jobbat på ett äldreboende, då var jag 16 år och var feriearbetare. Efter det lovade jag mig själv att aldrig någonsin sätta min fot på ett äldreboende igen! Därför var det ganska tungt att gå dit idag.

Min första tanke var att jag hade haft helt rätt när jag var 16! Under dagens gång blev det lite bättre men jag kan fortfarande inte riktigt släppa känslan av hur felplacerad jag känner mig på ett sådant ställe. Kände mig mest dum och i vägen där, både för de boende och för de som jobbar!

Den andra stora tanken som slog mig under dagen var att jag aldrig tidigare insett hur rädd jag är för att bli äldre! Bara tanken på att inte kunna klara någonting själv, inte kunna röra mig ordentligt eller bli så förvirrad att jag blir helt personlighetsförändrad får det att klumpa sig i halsen på mig. Sen, sorgligt nog, kommer det också över mig hur jobbigt det känns att behöva få rynkor eller slapp hud. Känns som min fåfänga är lite väl stark, kanske:) Imorgon måste jag därför skaffa mig ett gymkort, som en investering för framtiden! Och börja peela ansiktet oftare!

En gång är ingen gång, två gånger är en vana

Egentligen är det helt otroligt att man kan misslyckas med samma sak två gånger under en vecka. I alla fall när det gäller att baka! Så svårt är det inte, men ändå verkar det för mycket för min klent begåvade hjärna att klara av :) Idag har jag bakat brownies med glasyr till mamma och pappa eftersom de ska ha kafferep imorgon! Jag gjorde precis som det stod i receptet men den angivna tiden måste ha varit för kort för vår ugn för två rutor i mitten var så kladdiga att de inte gick att lyfta ur formen.

Vill dock säga att den såg väldigt fin ut på ytan och de flesta rutor blev bra så de kommer att användas imorgon. Men jag känner mig lite missnöjd att det inte blev helt rätt den här gången heller. Jag gillar dock när man får äta upp det som blev misslyckat! Fast snart måste jag hitta mig ett nytt intresse istället för att baka, det är inte bra att hålla på att äta smet hela dagarna! Några förslag?

Baka, baka liten misslyckad kaka

Hade det stora nöjet att bli inbjuden på "myskväll" hos Johanna ikväll. I inbjudan stod det att man kunde ta med någonting att bjuda på. Självklart nappade jag på det förslaget och kom på att jag skulle baka en mintkladdkaka. Allt gick bra tills jag skulle lägga på after eight-choklad som glasyr. När jag skulle breda ut den smälta chokladen gjorde jag sönder ytan av kakan så att själva innehållet rann ut! För att rädda det här smälte jag ned resten av chokladen (skulle vara ca 150 g som glasyr, använde nog 300 g) och la över för att täcka det jag förstörde. Sammanfattningsvis kan man säga att kakan kommer antagligen inte smaka någonting annat än mint och dessutom är den otroligt ful, men jag försökte i alla fall :)

I övrigt väntar jag på en bikini som jag beställde från H&M och håller alla tummar för att det snart blir lite mer sol. Den känslan av att prova sin nya bikini några månader innan sommaren börjat är aldrig någon rolig upplevelse! Själv brukar jag vara så blek att huden nästan ser genomskinlig ut, vilket är exakt hur jag ser ut just nu!

Tell me why I don't like Thursdays!

Det här verkar ha blivit någon slags konstig vana. Torsdagar är mina surdagar, helt enkelt. Igår var det dags igen! Var en riktig liten bitch hela kvällen och eftermiddagen. Varför kan jag egentligen inte riktigt förklara, verkar bara som att jag i allmänhet har någonting emot torsdagar! Sen är det ju lite dumt att det alltid sitter kvar när man vaknar på fredagmorgon också. Känner mig fortfarande lite småtjurig och skulle gärna snäsa åt någon om det bara fanns någon mer hemma! :)

Igår testade jag en ny spännande grej som ska göra att man kommer i balans, yoga! Jag har testat yoga innan men aldrig själv hemma. Än så länge vet jag inte om det funkar men jag ska ta en liten stund idag också så kanske jag börjar känna mig mer balanserad snart! Tror nog att det kan göra någon nytta för man känner sig väldigt avslappnad efteråt, innan man inser att det är torsdag och så är man igång igen.

Det största som har hänt annars sen senaste gången jag skrev är att jag har upptäckt en ny leverfläck! Den sitter på insidan av vänster överarm, precis i närheten av tatueringen. De ser ut att passa riktigt bra tillsammans! :)

Karin på kryckor!

Glömde att berätta i det förra inlägget att jag idag har varit och hälsat på en nyopererad Karin. Förutom kryckorna och det stora bandaget tyckte jag att hon kändes som vanligt! Skönt att se och nu håller man tummar för att återhämtningen ska gå snabbt och smärtfritt! För säkerhets skull hade jag med mig lite godis och en tidning, om hon skulle behöva muntras upp. Tror att det funkade, faktiskt! :)

Har också varit på bokhandeln och inhandlat kokboken Johannas Klimatsmarta Mat. Vi träffades nämligen för att fika igår och eftersom jag länge velat köpa den utan att det har blivit av lovade jag igår författaren själv att det skulle göras snart! Och ett löfte är ett löfte så idag, på vägen hem från arbetsförmedlingen, gick jag in till Bokia och införskaffade mitt alldeles egna exemplar! Nu tror jag att jag måste ägna resten av kvällen åt att vira in mig i en filt med en kopp te och bläddra i min nya inspirationskälla!

New Directions

I måndags kände jag verkligen att turen hade vänt; när jag fick veta att jag är garanterad ett sommarjobb på Solrosen. Äntligen börjar det hända lite bra saker i livet! Det skulle bli ännu bättre idag när jag tvingade mig själv upp ur sängen redan vid 7.30 imorse för att gå ned till arbetsförmedlingen. Alla tidigare möten jag någonsin haft med de har alltid känts totalt meningslösa och slöseri med tid. Den här gången är jag dock glad att jag orkade ta mig dit eftersom jag fick veta att jag kommer börja få ersättning redan från och med nu och inte om tre månader, vilket jag trodde.

Så nu väntar jag egentligen bara på att något riktigt dåligt ska hända för att bryta den här trenden. Det är ju tyvärr väldigt sällan som saker går bra under en längre tid. Det låter lite negativt men just nu känns det lite för bra för att vara sant att allting bara verkar lösa sig! Men jag ska försöka att inte ta ut något i förskott utan försöka njuta av den tiden som är och vara glad över att livet flyter på bra just nu.

En sak som man dock kan bli ganska deprimerad över är att Glee inte alls håller samma höga klass längre! Avsnittet idag var i och för sig ganska roligt, men över lag är det inte samma sak längre. Jag saknar alla fantastiska sång- och dansnummer från förra säsongen! Ikväll tror jag bara att de sjöng två låtar. Glee skulle verkligen behöva lite new directions just nu!

Det är bara att bryta ihop och komma tillbaka! Eller tvätta håret...

När jag var yngre och riktigt ledsen brukade min mamma säga till mig att det bara är att bryta ihop och komma tillbaka! Det här kan vara bland det bästa rådet någon någonsin gett mig för hur man ska ta sig igenom en kris. För jag är helt övertygad om att det inte går att må bättre om man inte får ha en period när man mår skit först! Man måste få släppa ut allt det där jobbiga för att kunna återhämta sig, annars ligger det där under ytan utan att aldrig riktigt försvinna. Okej, det där lät väldigt filosofiskt men jag tror fakiskt att det är så.

Under torsdagen och igår ägnade jag mig åt att gå igenom den tiden då man mår som sämst. Jag sparkade på grejer som låg på golvet, grät, var tjurig och otrevlig mot min familj etc. Med andra ord var jag en total bitch! Alla hatade mig, inklusive jag själv men det var ändå värt det. Idag mår jag mycket bättre när jag har fått släppt ut all ilska och kan nu istället börja reda ut allting igen. Det kommer komma fler svackor, det kan jag garantera! Men nu är jag på rätt väg i alla fall.

En annan anledning till varför jag mår lite bättre idag är för att jag använde mig av det andra rådet min mamma gett mig när man är ledsen, tvätta håret! Det gjorde jag igår och idag ägnade jag mig åt att styla det lite, så nu är det riktigt snyggt. Och det hjälper faktiskt, man mår bättre när man känner sig snygg och fräsch!

The show must go on

Imorgon är det exakt en vecka sedan jag lämnade London, vilket i sin tur är mer än en vecka för tidigt. Förra tisdagen drabbades jag av ytterligare en panikattack, större den här gången. Det var då jag insåg att jag inte skulle klara över en vecka till med familjen. Därför letade jag upp första bästa flyg hem till Sverige, tömde bankkontot och packade min väska.

Det är en enorm känsla av tomhet som finns hos mig nu när jag sitter i mitt rum hemma i Ulricehamn. Varje dag tänker jag på om jag valde rätt eller inte. Jag är tillbaka på ruta ett och håller på att söka jobb och har inga pengar igen. I London hade jag den tryggheten och dessutom Europas största stad framför mig under helgerna. Frågan är hur jag hade mått om jag var kvar där? Det här är självklart frågor som jag aldrig kommer få reda på, så egentligen borde jag inte ens tänka på dem. Men det är svårt att låta bli!

Nu gäller det bara att försöka gå vidare och inte älta det som var, vilket kanske är lättare sagt än gjort. Tur att jag alltid varit lite glömsk av mig!

Den som är trött på London är trött på livet

Ja, då är jag nog trött på livet då. Efter otroligt mycket velande fram och tillbaka har jag tillslut bestämt mig för att avbryta min vistelse här. Under den senaste tiden har jag känt mig otroligt olycklig och deprimerad här. Att det ändå har tagit så lång tid att fatta ett belsut är därför att jag har mått bättre och sämre under vissa stunder. Tyvärr har det ändå varit övervägande med dåliga stunder och det var det som tillsist gjorde att jag fattade just det här beslutet.

Just nu känner jag mig mest tom och väldigt, väldigt besviken och arg på mig själv. Samtidigt är jag lättad över att äntligen ha bestämt mig för någonting och inte bara ändra mig fram och tillbaka hela tiden. Det mest troliga är att jag åker hem torsdagen den 24 mars, alltså om lite mer än en vecka. Innan dess ska jag dock få följa med till familjens landshus i helgen. Dock innebär det att jag jobbar och tar hand om barnen under tiden Polly och Max får lite tid för sig själva. Känns ändå okej, det ska bli kul att få se den engelska landsbyggden.

Eftersom det är så få dagar kvar håller jag mest på att tänka ut allt jag vill hinna göra en sista gång innan jag åker hem igen. Idag har jag varit i Richmond, i närheten av där jag gick i skola förra gången. Det blir kanske en sista resa in till centrala London om jag har tid också. Är ju lite förälskad i Harrods så det vore kul att få gå dit en gång till. Tyvärr är jag inte så sugen på att göra någonting just nu, ändå sen jag bestämde mig har jag mest bara velat åka hem och liksom få samla ihop mig själv igen för att börja om på nytt.

Nakenchock!

Igår var jag och Karolina ute i London och festade. Vi hamnade på Loop Bar i närheten av Piccadilly Circus som var bra men mycket folk. Det fanns tre barer där, belägna på olika våningar, två dansgolv och en relaxavdelning med soffor. För oss tog det dock ganska lång tid att komma dit eftersom att Karolina först var tvungen att gå och ta ut pengar, självklart var det en helt otroligt lång kö så där blev vi stående ett tag. Vad som dock var väldigt roligt var att det framför oss stod en mycket charmig tysk bög som vi pratade med länge och väl. Han hette Dominic, älskade rosa skjortor och tyckte att vi var underbara små svenska flickor! Efter att vi hade pratat i ungefär 5 minuter bestämde han sig för att han älskade oss, så underbara var vi tydligen!

Resten av kvällen spenderades alltså på Loop, utan Dominic som skulle någon annanstans. Trots att jag har otroligt ont i fötterna från allt dansande igår blev det en lyckad kväll. Det är dock dagens händelse som är mer värt att nämna. Vid åtta-tiden imorse vaknade jag med hemska kramper i magen. Efter att ha försökt somna om i nästan en timma fick jag mer eller mindre panik och bestämde mig för att jag måste få röra på mig. I stressen råkade jag spilla något över mina strumpbyxor som låg på golvet så att de blev totalt genomblöta. Tänkte att det inte gjorde så mycket utan att jag kunde köpa ett nytt par på Boots som ligger lite längre ned på gatan.

Väl vid Boots, iförd endast en alldeles för kort klänning och skinnjacka upptäcker jag att det är stängt. Klockan är då lite efter nio och jag tänker att det måste öppna vid tio och går därför till McDonalds så länge för att äta frukost. Väl där kryper jag in i ett hörn så att ingen ska se mig och smsar pappa i Sverige och ber honom kolla Boots öppettider. Får svaret att det inte öppnar förrän tolv på söndagar! Men jag tänker inte tappa hoppet utan beger mig med buss till Westfields som jag vet öppnar tidigt. Problemet är bara att själva Westfields öppnar tidigt, caféerna och liknande, men inte affärerna!

Efter att ha först suttit på Starbucks i nästan en timma, med en otroligt god varm choklad, får jag vid elva tiden för mig att affärerna har öppnat. Så var dock inte fallet och eftersom det kändes lite dumt att gå tillbaka och sätta sig på Starbucks igen går jag runt en stund i Westfields, fortfarande i min ganska vågade klädsel. Tillslut vid halv tolv öppnar äntligen Boots och jag stormar in för att köpa mina strumpbyxor, problemet är bara att när jag kommer fram till kassan får jag veta att det bara är själva affären som är öppen. Kassorna får de inte öppna förrän klockan tolv när allt annat öppnar! Väntar där inne i en halvtimma innan jag väldigt lycklig kan betala och gå in på närmaste toalett och dra på mig de så efterlängtade strumpbyxorna! Så för att sammanfatta det hela kan man alltså säga att; idag har jag sprungit halvnaken genom delar av centrala London och ett av Europas största shoppinggallerior i tre timmar, slå den om ni kan!

Barnskrik=skadligt för hälsan!

Äntligen fredag! Jag har nog aldrig varit så glad över att en vecka snart är över. Barnen har drivit mig till vansinne från måndag fram till idag. Båda två har lagt sig till med en vana att vakna flera gånger under nätterna vilket då gör att de också är extremt trötta på dagarna. Dessutom äter de mindre än vanligt vilket då gör att de inte bara är trötta utan hungriga också! Det är ett ständigt skrikande just nu och jag har de senaste dagarna gått och lagt mig med ett tjutande ljud i öronen.

Igår skulle jag ha träffat Karolina för en drink i Hammersmith men det blev inte så eftersom hon var dödstrött efter jobbet. Istället kröp jag ner i sängen och tittade på tv en liten stund. Idag hade jag hoppats på att gå på bio med några andra au pairer men det verkar inte bli något med det heller. Med andra ord går det inte så bra för mig den här helgen att få komma ut och göra saker. Imorgon vet jag dock att jag ska träffa Karolina för att äta på en riktig restaurang, YES, och sen gå ut någonstans. Vet dock inte var vi ska än, brukar låta Karolina sköta den biten som är lite bättre på att veta var man ska gå här i London!

Någonting som man i alla fall kan glädja sig åt är att det känns som om våren har kommit till London. Jag har lagt undan min vinterjacka och använder numera bara skinnjackan. Man behöver dock ha mössa och halsduk till men det är det värt för lite vårkänslor!

Varning för rullande chokladfryntlig 19-åring!

Äntligen har jag fått tv på rummet! Igår invigde jag den genom att titta på ett avsnitt av Glee. Om jag har förstått det hela rätt ligger England en vecka före Sverige vad det gäller Gleeavsnitt. Alltså vet jag redan vad som kommer hända i det avsnitt som visas imorgon i Sverige, men jag säger ingenting!

Förutom att jag har fått tv:n har det inte hänt så jättemycket de senaste dagarna. Jag var i Westfields i söndags och inhandlade lite kläder som jag inte behövde men som var fina så jag köpte de ändå. Var mest där för att jag skulle välja ut en väska på en affär som heter Accessorize. Den ingår i samma kedja som klädaffären Monsoon där Karolina jobbar så hon får personalrabatt på det hon köper från de affärerna, mycket bra tycker jag! Lyckades dessutom fjäska in mig hos Polly lite. Idag när vi såg på morgontv visade de en klänning från just Monsoon som hon tyckte var helt fantastiskt fin. Nu har jag lovat att kolla med Karolina om hon kan få köpa den med Karolinas personalrabatt!

Genomgick en smärre kris idag när jag var ensam med barnen på morgonen. I vanliga fall brukar de inte börja gnälla förrän vid halv tiotiden eftersom det då är dags för deras förmiddagsnap. Idag satte de igång vid kvart i nio! Trekvart för tidigt och jag var ensam med två galet skrikande ungar! Efter att ha försökt lugna de i omgångar i ungefär en kvart bestämde jag mig för att ta med de ut på promenad. Vi var ute nästan en timma, vilket var otroligt bra för de sov hela tiden och ytterligare en timma när vi kom hem. Under min rast tyckte jag dock så synd om mig själv att jag tröstade mig med alldeles för mycket choklad! Sen fick jag dåligt samvete och bestämde mig för att skärpa till mina matvanor om inte jag ska rulla hem till Sverige! Skulle dock spara lite pengar för flygbiljetten men det blir svårt när man kommer fram till havet!

I wish I was a little bit taller, I wish I was a baller

Även om jag hade varit lite längre hade jag nog inte kunnat bli basketspelare. Eftersom medellängden bland basketspelare verkar vara ungefär 2.05 så känns det ganska kört för mig. Tur att man oavsett längd i alla fall får titta på basket. Det är ännu bättre när de väljer att flytta två matcher från NBA till O2-arenan i London. Men det absolut bästa är att Max jobbar för NBA och kunde därför fixa två biljetter till fredagsmatchen till mig!

Jag och Karolina var, efter lite missförstånd över var vi skulle mötas och ganska mycket problem med att få ut biljetterna, på plats på den helt enorma arenan som ligger vid North Greenwich. Vi hade riktigt tur och fick platser nära planen och såg därför jättebra. Hela grejen kändes otroligt amerikansk med cheer leaders i pauserna, kiss cam och löjliga tävlingar för publiken. Basket kan vara en av de mest ointressanta sporterna jag någonsin tittat på men stämningen i arenan var magisk! Därför är det utan tvekan en av de roligaste sakerna jag någonsin gjort.

Efter matchen tänkte vi ta tunnelbanan tillbaka in till centrum. Problemet var dock att det tänkte alla andra som hade varit på matchen också! Som tur var var det här inte i rusningstrafiken så det var väldigt tomt på tunnelbanorna men på just stationen vid arenan fylldes tågen snabbt. Vi kom som tur var med första tunnelbanan och åkte in till Waterloo där det blev lite vin på en mysig pub. Kvällen avslutades sen på klubben Sound på Leicester Square.

Undra om bebisspyor är bra för håret?

För i så fall fick jag en rejäl inpackning igår! Bar nämligen runt Raff på axeln när jag hörde ett ljud som lät misstänkt likt en spya. Vid det tillfället kunde jag dock inte hitta något sånt och trodde därför att han bara hade rapat. Det var inte förrän jag skulle gå och lägga mig som jag ser att håret på ena sidan är täckt av något vitt intorkat klet. Hade dessutom fått det på ena axeln över tröjan. Eftersom jag under de här veckorna har blivit ganska avtrubbad från såna saker valde jag att bara skölja håret med lite vatten och sen gå och lägga mig.

En annan anledning till varför man inte orkar bry sig så mycket kan vara att jag inte sover på nätterna. Barnen vaknar nästan i skift och skriker så jag har väl egentligen inte sovit riktigt sen jag åkte från Sverige. Tyvärr går det här ut över jobbet eftersom jag märker att jag är otroligt tjurig hela tiden och nästan inte har något tålamod.

Just nu har jag rast och om en halvtimma ungefär tänkte jag ta en promenad i det kalla och ganska gråa London-vädret. Egentligen hade jag helst suttit inne med en stor filt och något varmt att dricka men jag behöver nog lite friskt luft efter den här ganska intensiva morgonen och förmiddagen. Var nämligen iprincip själv med barnen från klockan halv åtta till tolv under tiden Polly var iväg på lite ärenden. Att vara själv med de så länge är jag dock van vid vid det här laget men just idag har Raff varit extra gnällig. Var tvungen att ha honom i knät hela tiden för att han inte skulle skrika.

Det är såhär jag föreställer mig att Sovjet funkade!

Efter en hård arbetsvecka var det dags att fira ledigheten. Fredagkväll begav jag mig därför till puben Red Lion här i Barnes för att träffa Karolina. Jag var där klockan 8 som bestämt och stod tålmodigt och väntade. Efter ungefär tjugo minuter började jag undra varför hon inte hade dykt upp ännu och fick samtidigt ett sms om att Hammersmiths busstation var stängd! Under en lång stund var båda ganska övertygade om att Karolina inte skulle kunna komma fram till Barnes och jag skulle inte kunna komma till Hammersmith. Men när Karolina hade ringt hjälplinjen för att klaga, som var stängd, och skickat ett argt sms till mig om att "det är såhär jag föreställer mig att Sovjet funkade!" kom det tillslut en buss!

Trots att jag hade stått ute i cirka 50 minuter i kylan var jag ändå på gott humör när vi äntligen träffades. Det blev först en liten stund inne på Red Lion, som var en väldigt trevlig pub! Vi var dock överlägset yngst där, dessutom var många andra där för att även äta av pubmaten, som såg fruktansvärt god ut när den bars ut från köket. För inte känna oss så felplacerade bestämde vi oss för att åka in till Hammersmith och gå till en bar där. På baren var vi mycket mer rätt i ålder, kanske fortfarande aningen unga. Kvällen blev i alla fall väldigt lyckad och trots att busstationen var stängd kunde båda två ta sig hem på lite alternativa vägar!

Igår fick det bli en väldigt lugn dag med mycket vila. Dessutom ösregnade det hela dagen så jag hade ingen lust att gå ut ändå. Polly och Max hade vänner över på lunch som jag också träffade. Det var ett par från någon annanstans i London. Han hette Björn och hade en norsk mamma och pratade flytande norska. Alltså kunde han och jag prata med varandra, jag på svenska och han på norska! På tal om Skandinavien var jag igår på Sainsbury's för att inhandla de svenska köttbullarna. När jag plockar upp förpackningen ser jag att det är Mamma Scans köttbullar jag håller i handen! Gissa om jag blev glad, har redan ätit upp mer än halva paketet dock. Resten blir till lunch idag. Dessutom har jag och Karolina pratat om att åka till ikea snart, det ser jag mycket fram emot. Man blir nämligen automatiskt mer svensk av att åka utomlands!

Frankie says: relax!

Om några timmar ska jag träffa Karolina för pubkväll men än så länge har jag inte kommit så långt. Sitter fortfarande, sen ungefär en och halv timma tillbaka, i handduk efter duschen. I och för sig är pubarna här i England väldigt avslappnade så det kanske skulle vara okej om jag kom dit i handduk. Är mest rädd för att det kommer bli otroligt kallt att gå hem sen. Antagligen ska vi gå till puben Red Lion som ligger här i Barnes, som har väldigt många pubar för att vara ett så pass litet område. Allting här i London är dock större och bättre än hemma i Sverige. I ett mindre område som Barnes finns till exempel tre apotek, flera pubar och väldigt många ställen för att fika eller äta.

I övrigt kommer denna helgen att bli ganska lugn, beroende på hur barnen sköter sig imorgon! Jag ska nämligen vara barnvakt när Max och Polly ska iväg på middag till några vänner. Sen på söndag ska jag äntligen få en ny chans att träffa lite andra au pairer! Då är det nämligen "beer & burger night" i Hammersmith. Det här innebär att man träffas på puben Lloyds på söndageftermiddag/kväll och tar en öl och en hamburgare tillsammans. Som jag har förstått det så gör de det ganska ofta på söndagar. Ser väldigt mycket fram emot det och är glad att första mötet med alla andra au pairer, på förhand, känns ganska avspänt. Som sagt, pubarna här i England är avslappnade!

Har fortfarande stora cravings efter falukorv men, lustigt nog, kanske jag kan dämpa min mat-homesickness litegrann. På Sainsbury's (typ som ICA) säljer de svenska köttbullar. Har inte prövat de ännu så jag kan inte säga om de lever upp till förväntningarna men självklart ska jag göra det snart för att sen rapportera tillbaka om de håller måttet! Dock har jag ju ganska höga förväntningar eftersom jag alltid jämför farmors och helt ärligt tror jag inte några köttbullar på denna jord kan mäta sig med dem!

Jag vill ha falukorv och jag skiter i om den är blommig eller inte!

Falukorv är det jag längtar efter mest just nu! Fast överhuvudtaget saknar jag svensk mat. Är så trött på att behöva laga all mat själv eftersom jag då blir lat och gör någonting väldigt fort. Dessutom finns det nästan aldrig någonting här hemma att göra till en riktigt middag. Har säkert ätit omelett hälften av dagarna jag har varit här om inte mer!

Men nu släpper vi det, antar att jag borde berätta om vad som hände efter i fredags. Var otroligt trött och svag resten av fredagen så då stannade jag mest hemma och vilade. Lördagen däremot var jag bättre igen och åkte därför in till Karolina i London. Tyvärr började dagen inte så bra eftersom Hammersmiths tunnelbanestation var stängd. Fick därför ta mig till Edgware Road och åka därifrån, vilket tog ungefär en halvtimma längre än om jag hade åkt från Hammersmith. Som om inte det skulle var nog lyckades jag någonstans mellan Hammersmith och Edgware Road tappa mitt Oyster Card (buss- och tunnelbanekort)! Blev alltså tvungen att köpa ett nytt, vilket inte är speciellt billigt.

Resten av dagen var ändå lyckad. Jag och Karolina vandrade runt på Harrods en stund och önskade att vi hade lite mer pengar! Men för att inte gå därifrån helt tomhänta köpte vi i alla fall några praliner på godisavdelningen och delade på. Under kvällen följde Karolina med mig ut till Barnes och vi lagade Ceasarsallad till kvällsmat och tittade på tv en stund. Sen kände båda ett väldigt stort sug efter alkohol och vi gick därför till en pub för att dricka vin. Karolina sover över här och innan hon åkte hem hann vi också med en frukost på Café Nero. Med andra ord blev det en väldigt bra helg av någonting som inte började så lovande!

It's been a bad day, please don't take a picture!

Efter lite för mycket jobb under några dagar valde kroppen att ta ut sin rätt. Vaknade imorse och mådde redan då ganska dåligt och trodde att det berodde på för lite sömn. Kände mig sen svag och uppgiven under morgonen. Minsta lilla grej gjorde mig arg och allt kändes bara hopplöst. När jag sen stod och tömde diskmaskinen och barnen började skrika igen blev det bara för mycket. Jag tappade plötsligt andan och började gråta helt okontrollerat. För att lugna ned mig satte jag mig på golvet men det tog ganska lång stund innan det kändes bättre. När jag äntligen kände att jag kunde andas igen skakade jag i hela kroppen och var helt utmattad.

Vid lunchtid var jag därför inne hos en läkare i Teddington, som inte ligger så långt härifrån. Har fått konstaterat att det var en mindre panikattack men att man inte behöver oroa sig om det bara händer en gång. Behöver antagligen göra något åt mina arbetstimmar dock. Tolv timmar utan paus och dessutom flera timmar ensam om dagen med fyra månaders-tvillingar är lite för mycket nu i början! Det som är bra är att hela familjen är borta under helgen så jag har huset för mig själv. Det betyder att jag får sova! Någonting som är en bristvara när man bor med bebisar.

För en lång stund genomgick Ellen en inre kris

Att vara dunderförkyld, jobba tolv timmar i streck utan paus och dessutom med fyra månaders tvillingar som skriker sönder hörseln var precis vad som behövdes för att jag skulle kunna genomgå denna kris. Onsdagar är allt annat än roligt för mig. Tolv timmar utan rast är inte mänskligt! I gengäld får jag sluta halv elva på fredagar men jag funderar verkligen på att be om att få byta lite i tiderna, för det här funkar inte! Ännu mindre när man, som sagt, blivit förkyld. Även idag har varit en tuff dag eftersom jag varit ensam mycket barnen, samma igår. De är också sjuka och därför extra jobbiga just nu.

Ikväll är jag barnvakt under tiden Polly och Max är på bio. Den här gången är jag ensam. Har varit en ganska lätt uppgift hittills eftersom barnen sovit mesta delen av tiden. Imorgonkväll blir det lite annorlunda aktivitet dock, då är det utgång med andra au pairer som gäller! Ska bli riktigt roligt att träffa lite nytt folk och dessutom få klubba lite inne i London. Resten av helgen har jag helt för mig själv. Hela familjen åker nämligen till Pollys föräldrars hus, ute på landet. Jag var först lite orolig att jag skulle behöva vara ensam hela helgen i deras hus men nu verkar det som jag kan bo hos Karolina en hel del. Det gäller att ha sina kontakter!

I tisdags hade jag en lite rolig upplevelse vid kvällsmaten. Max hade lovat att laga chili con carne till mig och honom (Polly äter enligt en speciell diet). För det första fick jag vänta till ungefär klockan nio innan maten var klar, Max pratade i telefon. För det andra hade jag varit dum nog och sagt att jag gillar kryddstark mat. Det här resulterade i att han la i tre sorters chilifrukter, en hel burk stark tomatsås och chiliflakes. Känslan av att äta den rätten var ungefär som jag tänka mig att en eldsvåda i munnen skulle kunna kännas. Inte riktigt kanske, men starkt var det!

Inget H&M i Hammersmith?! Skandal!

Ja, det var precis vad jag kände när jag hade åkt hela vägen in till Hammersmith för att gå till H&M. Klantig och glömsk som jag är har ju jag såklart glömt massa saker hemma som skulle vara bra att ha. Många av de här sakerna vet jag att man kan hitta på H&M och eftersom Hammersmith är ett stort område var jag övertygad om att det skulle finnas där. Men icke! Hur mycket jag än letade kunde jag inte hitta något H&M. Därför fick jag improvisera och köpa vissa grejer på Boots och liknande. Allting blev inte köpt men jag räknar med att åka in till London någon gång under veckan och där vet jag att det finns!

Igår var jag barnvakt tillsammans med en annan svensk au pair som heter Anna och kommer från Arvika. Vi tog hand om tvillingarna tillsammans, matade de och försökte få de att somna. Meningen var att vi skulle vara barnvakter mellan klockan 6 och klockan 12. Polly och Max var på mottagningen till en av deras vänners bröllop. De kom dock inte hem förrän vid halv två ungefär, efter att ha ringt och frågat om det var okej för oss. Jag och Anna hade i alla fall väldigt roligt ihop. Vi tittade på tv och pratade om många olika saker. Bland annat gav hon mig tips på hur jag skulle fixa ett engelskt mobilnummer. Det gjorde jag idag i Hammersmith. Hon bjöd också in mig till en fest på fredagkväll vid Piccadilly i London. Det är en annan svensk au pair som fyller år och därför kommer vi bli ganska många. Jag ser väldigt mycket fram emot det här och framför allt att få träffa lite fler nya människor.

På vägen hem från Hammersmith såg jag från bussen en gata som såg väldigt bekant ut. När jag fortsatte titta mig omkring märkte jag att jag kände igen allt runt omkring mig. Bussen hade nämligen stannat precis vid den gatan som huset ligger på där vi bodde några veckor för två år sen när jag pluggade på Svenska Skolan. Det var väldigt roligt att se det igen och dessutom är det inte så långt ifrån där jag bor nu, vilket är väldigt bra för precis i närheten ligger Starbucks!

Någon som behöver en kudde?

För då ska ni bara säga till mig så kan ni få en av mina. Räknade precis ut att jag har tio kuddar bara i mitt rum! Jag har fyra vanliga huvudkuddar och sex stycken prydnadskuddar. Med andra ord, min säng ser ut som om den skulle kunna stå i vilket amerikanskt hem som helst. Egentligen ska jag inte klaga på mig säng, den är jättebekväm att ligga i. Säkert är den också väldigt bra att sova i om man bara kunde sova! För det första har jag haft lite problem med att somna på kvällarna. Mycket konstigt med tanke på hur otroligt trött jag är på dagarna. För det andra är det inte så kul när man äntligen har somnat att barnen börjar skrika och väcker en igen!

Idag är det fredag och det betyder lite lugnare dag för mig. Jobbar bara några timmar på förmiddagen på fredagar. Det här bestämde jag mig för att utnyttja genom att ta en joggingtur innan lunch. Det enda problemet var att jag valde att springa vid floden, vilket gick bra i början innan jag kom in i skogspartiet. Där hade jorden på stigen blivit så mjuk att fötterna mest bara gled runt! Konsigt nog var det lättare att springa än att gå. Imorgon ska jag därför springa någon annanstans för att undvika halkolyckor!

Under eftermiddagen har jag upptäckt en mycket rolig sak. Jag kan titta på svenska program från TV4 på min dator. De ligger ute gratis på internet i sju dagar ungefär. Under min lediga eftermiddag såg jag därför alla veckans fyra avsnitt av Halv Åtta Hos Mig och förra veckans avsnitt av Solsidan. Jag måste säga att jag lider med Ove Sundberg!

Barnaga är ett väldigt bra påhitt...

...Kan man känna ibland. Tyvärr tror jag inte att det funkar med fyra månaders bebisar eftersom jag misstänker att de bara gråter mer då. Som ni säkert förstår har jag verkligen fått känna på hur det är att ta hand om mindre glada barn idag. Under morgonen var jag ensam med barnen i några timmar eftersom Polly knappt hade sovit något under natten. Det gick bra från början innan helvetet själv bröt ut! Båda två skrek som totala galningar och jag kunde verkligen inte trösta dem. Speciellt inte båda två samtidigt! Var fruktansvärt arg och gråtfärdig efter att ha försökt lugna ned de i nästan en timma, utan några resultat.

Lite senare på dagen skulle jag vara själv i ungefär en timma med Pearl under tiden Polly tog med Raff på bebismassage. Hon sov inte lika länge som hon skulle ha gjort och jag fick därför ge henne mat, vilket faktiskt gjorde henne lite lugnare. Nu under kvällen fick jag vara själv igen, den här gången med Raff. Han är alltid betydligt svårare. Jag hade fått i uppdrag att bada, mata och lägga honom. Han skrek under alla dessa delar! Dessutom överraskade han mig med otroligt stinkande hög i blöjan precis innan badet. Det är än så länge den delen jag tycker är jobbigast, klarar inte riktigt av lukten. Blir dessutom riktigt frustrerad när de skriker hela tiden och hoppas verkligen att jag kommer in i det här snart.

Har suttit och pratat en ganska lång stund med Max som kom hem lite tidigare idag. Det var väldigt kul eftersom vi i princip bara hunnit hälsa på varandra på dagarna sedan jag kom hit. Vi kollade på första halvlek av en fotbollsmatch, Danmark mot England. Han är också väldigt intresserad av fotboll och sport överhuvudtaget så vi hade mycket att prata om. Jag berättade om vilka sporter vi är bra på i Sverige och han berättade om vilka sporter de är bra på i Irland! Har fått reda på att Polly och Max ska iväg en stund på lördagkväll, på ett bröllop. Det betyder at jag egentligen skulle ha tvillingarna själv men eftersom jag inte varit här så länge tyckte Polly att jag inte skulle vara helt själv så tidigt. Därför kommer det antagligen komma en annan svensk au pair hit och hjälpa mig. Det känns väldigt roligt eftersom det också kan bli en chans för mig att få lite nya kontakter.

The girl is back in town!

Då var man framme, har inte riktigt kommit in i rutinerna ännu och det lär nog ta ett tag. Hur som helst gick resan över ganska bra förutom att vi blev rätt så mycket försenade. För det första fick vi inte gå på planet förrän en stund efter den utsatta tiden och dessutom flög vi i mycket kraftig motvind vilket också gjorde att det blev försenat. Väl på Heathrow hade jag lite panik för att jag inte hade hört av mig till Polly (min värdmamma) och sprang som en galning genom de långa korridorerna till bagagebandet. Vad jag självklart hade glömt, dumt nog, är att man aldrig kommer någonstans i England utan att stå i kö först! Det var bara att gilla läget och ställa sig i kön till passkontrollen, vilket i och för sig var lite bra för då hade jag samtidigt tid att smsa Polly. Vad som inte var så roligt var att det bakom mig ställde sig en brittisk/judisk familj vars son var den jobbigaste ungen jag någonsin varit med om i hela mitt liv. Han var extremt otålig och ägnade sig därför åt att gå in i mig varje gång kön rörde sig minsta millimeter för att komma fram fortare! Samtidigt som han kommenterade allt och alla högt med en läspning som inte ens Jamie Oliver skulle klara av med många års träning!

Det gick i alla fall bra att ta sig igenom passkontrollen och hämta väskan, utan att slå ihjäl det judiska barnet. Även om det var väldigt nära! Är förresten ganska säker på att jag på vägen bort mot bagagebandet för Göteborg såg Mika, sångaren! Efter det träffade jag Polly och vi åkte hem till huset. De bor i Barnes, en förrort till London i sydvästra delen. Väl hemma fick jag träffa hennes man Max som är irländare och inte alls speciellt svår att förstå, som jag var rädd för från början! Barnen sov vid det laget så vi gick bara in och tittade på dem. Har istället ägnat den här dagen åt att lära känna dem. De är otroligt söta bebisar trots att de spyr väldigt ofta! Är aningen dränkt i mjölk som, så att säga, har gått ned i deras magar och sen kommit upp samma väg igen!

Än så länge känns det som om det här kommer kunna bli jättebra. Nu måste jag bara packa upp min väska, mitt rum liknar ett bombnedslag just nu. Behöver dessutom ställa undan väskan någonstans för rummet är ganska litet och min dubbelsäng (nu blev ni väl avundsjuka, framför allt du Stina) tar upp mesta delen av rummet. Just nu ligger väskan så att man måste gå över sängen för att sig från ena sidan av rummet till den andra. Ett annat problem jag har är att jag inte fattar hur man stänger fönstret, måste ta reda på det för jag håller mer eller mindre på att frysa ihjäl!

Sista måltiden, nästan i alla fall...

Just nu har jag lite mer än ett dygn kvar i Sverige. Jag måste säga att det känns aningen läskigt att tänka på hur det kommer att bli. Allt jag vet just nu är att jag kommer bli hämtad på flygplatsen av mamman och tvillingarna, vilket i och för sig känns väldigt roligt!

Innan jag behöver oroa mig för det här har jag lite kvar hemma att göra. Ikväll är det dags för den sista måltiden. Eller, egentligen inte för jag kommer antagligen att äta någonting innan jag åker vid sju-tiden imorgonkväll! Men ikväll har jag fått sätta ihop en trerättersmiddag som då ska vara lite av en avskedsmiddag. Jag har bestämt bruschetta till förrätt (tomat- och basilikaröra på ugnsrostat bröd), baconinlindad kyckling med pasta till huvudrätt och cheesecake med bär till efterrätt! Med Helge Skoog i bakgrunden hade det blivit värsta "halv åtta hos mig"-middagen! Jag måste säga att jag känner mig väldigt nöjd med mina val, men jag är mest nöjd över att jag lyckades baka cheesecaken alldeles själv. Det är någonting jag aldrig gjort förut!

I dessa förväntansfulla och spännande tider måste jag dock berätta någonting mycket sorgligt; min favoritpenna är borta! Jag sörjer den enormt mycket och hoppas verkligen att den kommer tillbaka innan jag åker imorgon. Det skulle kännas tomt att lämna landet utan den!

I'm back!

Hej igen allihop!

Det har nu gått nästan två år sedan jag kom hem från studierna i London. Det verkar dock som om jag inte riktigt har fått nog av staden än. Nästa söndag (6 februari) åker jag tillbaka för att jobba ett halvår som au pair! Självklart vill jag dela med mig av det som händer där och hoppas därför att ni vill läsa min blogg. Jag skall försöka så gott jag kan att komma ihåg att påminna er på facebook när jag har skrivit någonting nytt här!

Ha det bra, så hörs vi!